Kulturpengar, del 4: Inte lika för lika på teatrarna
De ekonomiska villkoren för teatrarna i Uppsala är mycket olika. Stadens största teater, Upsala stadsteater, får mest pengar. De fria grupperna får mindre i bidrag, men medlemmarna tycker att de är delaktiga i besluten.
Upsala stadsteater har en helt annan ekonomi än vad någon av stadens fria teatergrupper har. Men det är också en större organisation som sysselsätter många fler människor och som drar en numerärt större publik.
Då och då dyker det upp förslag i den kommunalpolitiska debatten om att sänka kommunens bidrag och se till att biljettpriset höjs i stället. För närvarande kostar en biljett utan någon form av rabatt 180 kronor på Upsala stadsteater (gästspel kan vara dyrare).
— Biljettintäkterna är helt avgörande för oss och biljettpriset är en viktig fråga. Vi behöver intäkterna men måste också kännas tillgängliga, vår publik måste ha råd att se oss. I dag landar därför biljettpriset på 180 kronor efter många diskussioner med teaterombud och publik.
— Det är sant att Upsala stadsteater går med underskott, men det gör alla institutionsteatrar, säger Stefan Böhm.
— Ingen konstnärligt seriös teater är självbärande, det vill säga går runt enbart på biljettintäkter och så har det varit sedan den antika grekiska teatern för 2 500 år sedan. Det finns förstås de mer affärsmässigt drivna privatteatrarna
som jobbar under andra villkor — men också med andra ambitioner. Men båda teaterformerna befruktar varandra.
Upsala stadsteaters chef gör gärna en jämförelse med London och dess teaterliv där två statligt subventionerade teatrar är plantskolor till West Ends mer kommersiella teatervärld, som i sin tur lockar turister till London.
— Jag har själv arbetat i en fri grupp (Fria Pro, red anm) och vet att de ekonomiska villkoren är tuffa där och helt annorlunda. Därför kan man bara jämföra oss med någon annan länsteater eller stadsteater. Vi har ett helt annat uppdrag än en fri grupp, säger Stefan Böhm.
— En fri grupp är sin egen uppdragsgivare och är inte reglerad av lagar och förordningar på samma sätt som en institutionsteater som är ett kommunalt bolag.
I det kommunala uppdraget finns bland annat att Stadsteatern ska spela barn- och ungdomsteater som är gratis för publiken, att spela teater med bredd från klassiker till nyskrivet, samt att söka sig mot ny publik.
— Upsala stadsteater ska finnas på sikt och det ska finnas en kontinuitet i verksamheten. Vi väljer vår repertoar utifrån det uppdrag vi har från ägarna, Uppsala stadshus AB, och jag ansvarar inför teaterns styrelse för verksamheten, säger Stefan Böhm.
— En institutionsteater innebär ekonomisk trygghet för många anställda, men inte alla. Pressen på enskilda frilansare, som anställs per produktion, är stor. Men den ekonomiska tryggheten vi har, måste vi också förvalta väl.
FAKTA
Upsala stadsteater
Institutionsteater utan uppdrag att turnera
Antal anställda: Under 2004 var medeltalet anställda under året 91 personer.
Premiärer: Minst 12 per spelår, ofta fler.
Scen: Spelar främst på de egna fyra scenerna, men också på skolor och i andra lokaler.
Medellönen för skådespelare 24 000 kronor.
Teater Dacapo: Friheten väger upp många nackdelar
— En teaterpedagog jag haft har sagt att teater ska man bara hålla på med om man inte kan låta bli. Och så är det med oss, vi kan inte låta bli, säger Siv Eriksson, skådespelare på Teater Dacapo i Uppsala.
— Men ibland när jag pratar med någon kollega som jobbar på en institutionsteater kan jag bli galen av avundsjuka på alla deras resurser.
Överst på Teater Dacapos önskelista står en egen repetitionslokal och ett förråd för rekvisitan. Tidigare hade gruppen lokaler i Nannaskolan, men blev tillsammans med alla andra konstnärer som var verksamma där vräkta därifrån för ett par år sedan för att lokalerna skulle renoveras.
— Nu senast hyrde vi replokal i just Nannaskolan. Det är skandal att byggnaden annars står oanvänd, säger Siv Eriksson.
Dacapo hyr en liten kontorslokal på Ekeby bruk, men deras pengar räcker inte till att hyra en stadigvarande replokal på samma ställe. Rekvisitan förvaras hemma hos Siv Eriksson när den inte används. Fyra föreställningar har gruppen just nu i repertoaren, så det blir en del stuvning och packning för dem inför turneringarna.
— Men fördelen med att driva en fri teatergrupp är att vi får bestämma själva vad vi ska berätta och hur vi ska göra det. Allt det vi gör på scenen står vi för helhjärtat, vilket är en enorm kvalitet för
oss
— Dessutom har vi ingen stor administration och demokratin kan vi säga är på en mycket hög nivå med bara tre gruppmedlemmar som fattar beslut tillsammans.
Teater Dacapo får sällan recensioner i rikstidningarna men i gengäld är publikkontakten en vinst som följer av turnerandet till små orter.
— Vi känner oss så uppskattade när vi kommer och det blir många, mer personliga möten med vår publik, säger Siv Eriksson.
— Visst hade det varit roligt med en egen scen i Uppsala, men det är egentligen inte viktigt för oss. Det finns ju scener att hyra.
Teater Dacapos föreställning baserad på texter av Kristina Lugn, I ett obevakat ögonblick, har gått så bra att de inte hunnit börja riktigt med årets nya produktion. Än så länge är det inte riktigt klart vad det blir, eller ens för vilken åldersgrupp, barn eller vuxna.
— Det är de ekonomiska villkoren som styr, men inom dem har vi en fantastisk frihet att göra vad vi vill, säger Siv Eriksson.
FAKTA
Teater Dacapo
Fri teatergrupp i Uppsala
Anställda: tre personer, dock inte under hela året. Ibland projektanställs någon till enstaka produktion.
Föreställningar: en ny per år produceras i stort sett.
Scen: Har ingen, alla föreställningar spelas på turné. Ibland hyr gruppen Den Lilla teatern eller Reginateatern.
Medellönen för en skådespelare: 16 500 kronor per månad.
Panikteatern: Svårt att få tid för nya produktioner
Panikteaterensemblen njuter när de kan spela på hemmascenen i Uppsala. Det är dock inte så ofta. Det lönar sig nämligen sämre än att sälja en föreställning till en arrangör ute i landet. Och är man en fri teatergrupp i ett hårdnande kulturklimat får man vända på pengarna.
Den Lilla teatern har 100 platser och tydlig barnteaterprofil. Spelar man en barnteaterföreställning där för 60 kronor per biljett blir det totalt 6000 kronor i kassan om det är utsålt. Att jämföra med att om gruppen säljer en vuxenföreställning till en annan arrangör får de 16 000 kronor.
Panikteatern söker dock lite andra vägar. Under några år har gruppen haft ett projekt i samarbete med Riksteatern som gått ut på att de ska spela på bygdegårdar på svensk landsbygd. Detta för att stimulera teaterintresse hos en vuxen publik på mindre platser. Riksteatern har bidragit med arrangörsstöd.
Projektet har varit framgångsrikt, 80 procent av arrangörerna har återkommit med bokningar av nya föreställningar, och från och med i år är det meningen att Panikteatern ska stå på egna ben när det gäller att turnera på hembygdsgårdarna. Nackdelen för gruppen är att de inte riktigt haft tid eller råd att göra nya barnteaterföreställningar.
— Vi måste helt enkelt spela in de pengar som vi behöver för att skapa nya föreställningar, säger Ronald Brandel, skådespelare.
— Den senaste föreställningen vi gjorde, Kabaré Karusell, hade premiär i september 2003 och vi har spelat 150 föreställningar av den, så nu är det verkligen dags för något nytt.
I vår ska gruppen börja repetera tillsammans med författaren, regissören Mats-Arne Larsson. Det är en ny pjäs som han har skrivit. Blixtrevision i Eninge heter den och bygger löst på Gogols pjäs Revisorn. Premiär blir 12 mars i Överklinten, Robertsfors och redan innan repetitionerna har börjat har bokningarna trillat in.
— Fördelen med att jobba i en fri teatergrupp är att det finns utrymme för att omsätta egna tankar i praktiken och att vi är så få att vi inte har mycket till hierarki i beslutsfattandet, säger Maud Nyberg, skådespelare.
— Men å andra sidan har vi inte råd med någon ekonomisk flopp. Och långa perioder, som somrarna, är vi att betrakta som arbetslösa.
FAKTA
Panikteatern - Fri grupp i Uppsala
Anställda: 4 stycken, men ingen på helår.
Föreställningar: i snitt en ny var 18:e månad
Scen: Ja, Den Lilla teatern som de delar med Teater Spektaklet. Under året spelade de 124 föreställningar, varav 13 på hemmascenen. Den lilla teatern får kommunalt bidrag på cirka 225 000 kr (230 000 år 2006) till hyran.
Medellön för skådespelare: 20 000 kronor - de månader gruppen arbetar.
Så jobbar vi med nyheter