Kulturpengar, del 3: Stipendier ger tid och arbetsro
Många konstnärer har svåra ekonomiska villkor. Stipendier är ofta ett villkor för att försörja sig.
Uppsalaförfattaren Susanne Levin säger att hon inte kan hitta ord kraftfulla nog för att förklara vad landstingets konstnärliga utvecklingsstöd betyder för henne.
Förra året var det första av de tre år, som hon har en säker nettoinkomst på 100 000 kronor. Vad har hon gjort för pengarna?
- Skrivit förstås! Jag håller på med en bok och tänker hinna med fler under de här åren. Jag är oerhört idérik, säger hon.
Idéerna vill hon förverkliga, men för att kunna göra det måste hon dra ner på sitt arbete som lärare på Katedralskolan i Uppsala. Eller sluta helt.
— Just nu arbetar jag ungefär 25 procent på skolan.
Egentligen har hon velat skriva hela livet, men kom inte till skott förrän vid 44 års ålder 1994, när hon debuterade med Leva vidare. Sedan dess har hon publicerat ytterligare fyra böcker, samtidigt som hon har arbetat mellan 50 och 80 procent, beroende på om hon lyckats få stipendier eller inte.
— Jag skrev tills jag somnade vid datorn. Det är ett hårt arbete att skriva böcker!
Nu har hon fått tid. Det är vad stipendierna ger: tid till arbete och en eller annan studieresa för att hitta bakgrundsmaterial och miljöer till böckerna.
- Att kunna skriva är en gudagåva man fått. Man vet inte hur länge man får behålla den. Det gäller att passa på, säger hon om sin iver och uthållighet.
— Skrivandet var från början en egotrippad grej. Jag hade ett arv från Förintelsen som jag ville föra vidare.
— Nu vill jag utvecklas, pröva andra genrer, experimentera. Och jag har fått möjlighet att göra det!
Så jobbar vi med nyheter