Kulturöversyn ligger på is

KRÖNIKA. En konsthall bör vara en nära, själslig värmestuga för alla - inte bara redan konstinvigda bergsklättrare, skriver Maria Ripenberg i sin krönika.

Håkan Holmberg

Håkan Holmberg

Foto:

Kultur och Nöje2011-12-31 12:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det blir med största sannolikhet inte någon sammanslagning, vare sig av Upplandsmuseet-Konstmuseet eller av Uppsala Konsert & Kongress-Musik i Uppland, såsom Eva Schölds kulturöversyn föreslog i maj 2011. Beslut väntas nu i vår, men inga av hennes organisatoriska förslag tycks bli verklighet. I alla fall inte på kort sikt.

Under hösten har frågan gått på remiss - och kallnat. Eller snarare frusit till is. Den ena sammanslagningen förutsätter den andra, eftersom tanken var att ge kommunen ansvar för musiken och landstingen för konsten. Det handlar om hur man delar på åtaganden och om hur de statliga medlen fördelas. Men eftersom alla remissinstanser - utom Upplandsmuseet - säger blankt nej till en museisammanslagning så lär det varken bli det ena eller det andra. För tillfället.

”Som jag ser det finns det i dagsläget inte någon större acceptans för utredningens förslag i sin helhet”, säger kommunens kulturdirektör Sten Bernhardsson: ”När det gäller Upplandsmuseet och Uppsala konstmuseum tror jag inte att tiden är mogen för en sammanslagning”, förtydligar han.

Om Slottet blir kulturcentrum kommer dock behovet av samarbete att öka. Då tror Sten Bernhardsson att man på nytt kommer att diskutera museifrågan – fast bara den. Och om Slottet blir lösningen på konsthallsfrågan får vi också att veta vad det lider.

Det är dock först när samarbetet mellan kommun, landsting och universitet fördjupats och tagit form som Sten Bernhardsson tror att kommunen kan driva frågan om ett nytt konstmuseum – ”inte bara en konsthall”.
Och då är vi tillbaka i Eva Schölds kulturöversyn. För även om organisationsförslagen nu sågas av olika institutioner, är översynen på många sätt självklar. Och lovande! Slottet sägs exempelvis vara den självklara platsen för ett historiskt museum – något som staden saknar i dag. Uppsalaenkäten visade 2010 att Uppsalaborna ser just de kulturhistoriska miljöerna som en stor tillgång.

Ett tomt slott är ett dött slott, men ett historiskt museum i en miljö där åtskilliga händelser timat, skulle bli en turistmagnet och skolornas självklara utflyktsmål. Slottet skulle få liv!

Eva Schöld ser dock problem med att blanda medeltidsutställningar med samtida konst. Hennes förslag är att skapa ”en ny konsthall för samtidskonst ” där ”ett centralt läge är att föredra eftersom det i hög grad handlar om en träffpunkt och ett ’slink-in-ställe’”.

Uppsala konstmuseums chef Elisabeth Fagerstedt sa också i en enkät på UNT Kultur i fjol att om hon fick bestämma i Uppsala, skulle hon driva på för ”en ny, modern konsthall. Gärna i anslutning till Konserthuset för klustereffekten”.
Självklart. En konsthall bör vara en nära, själslig värmestuga för alla - inte bara redan konstinvigda bergsklättrare. Och klustereffekten är för övrigt för konsumenten viktigare än organisationseffekten.

Det är därför Eva Schölds förslag just nu kan frysas. För att tinas upp och lyfta konsten i ett tredje steg - när vi vet vad som sker med Slottet. För då kan vi få den nya, moderna konsthallen, mitt i stan. Eller?