Det är mysigt inrett med två scener, långa bokbord och ett café med prisvärda mackor och ekologiska minitomater.
Här finns inte en sverigedemokrat så långt ögat når. Knappast ens någon moderat eller borgare. Däremot välbekanta vänsterprofiler som Göran Greider och Maria Sveland.
På fredag förmiddag står kulturministern i det blåröda tältet och försvarar varför hon valt att komma och inviga den stora bokmässan.
– Där yttrandefriheten manifesteras och försvaras vill jag vara. Privat har jag alltid, som aktivist, hållit fast vid de rum som jag slagit mig in i. Jag har en gång intagit den traditionella bokmässan och genom åren varit där i många olika yrkesroller. Och ingen jävel tar mig därifrån. De får i så fall släpa ut mig!
Hon säger det med äkta och övertygande emfas.
Alice Bah Kuhnke är en boren estradör. Och nu slår hon på charmen. Under det 30 minuter långa scensamtalet lyckas hon på ett humoristiskt sätt gestalta hur regeringsmötena går till varje torsdag, få in en ansenlig mängd PR för sin egen och regeringens politik, samt även hylla statsminister Stefan Löfvén som en fantastisk chef och ledare. Självklart öser hon också beröm över initiativtagarna till den alternativa bokmässan hon just nu gästar.
För kulturministern är en mästare på att smickra kulturarbetare med ord om hur viktiga de är och hur mycket pengar och rättigheter de borde få. Och trots att hon sällan svarar på frågor, utan kör sitt eget race under ett framträdande som detta, är det faktiskt omöjligt för publiken att inte falla för hennes chosefria sätt.
På så vis är hon perfekt för uppgiften som just kulturminister. För kulturbranschen är inte sällan ifrågasättande och kritisk – kanske i synnerhet till politiker.
Emellertid; efter den första lite turbulenta tiden vid tillträdet, då hon kritiserades för sin artikel om en ”ekologisk” kulturpolitik (vad är det?), får man nog säga att Alice Bah Kuhnke mer eller mindre charmat brallorna av kulturfolket.
Under lördagen hemsöks Göteborg av extremister från höger och från vänster, alla lika arga och radikala. Inför detta evenemang är Alice Bah Kuhnkes orädda inställning; att inte backa undan, inte lämna över, utan i stället ta plats och vara självklar, uppmuntrande.
För även om cirkustältet må vara tryggt och ombonat kan man inte stanna därinne för evigt.
När festen är över finns ändå samhället där utanför, full av folk som man inte är överens med.