Den konstgjorda dimman ligger tät i radhusets entré. En stor skärm är monterad mot passagen till vardagsrummet och starka lampor bländar den som gör entré. Ur ett skenbart kaos höjs inspelningsledarens, Martin Lima de Farias röst:
– Tystnad, kamera tagning!
Två unga skådespelare i hallen får brått ut. Det är nämligen dags för den ena, dottern i huset, att föda. Medan den andra, grannkillen och den blivande pappan, nervöst ropar att paret tar en egen bil. Och de följs av en svans med oroliga släktingar ut genom dörren.
Scenen tas om några gånger innan regissören Marcus Ovnell blir riktigt nöjd med tempot.
– Det där med dimman är fotografens idé, enligt honom blir det mer djup i bilden av den, säger han.
Anders Land har skrivit manus till både den här filmen och dess föregångare som gjordes för tre år sedan. Tanken med båda är att de ska kunna användas som avstamp för att diskutera integrationsfrågor ur många olika perspektiv. Vad är "svenskt"? Vad kan vi lära oss av varandra – och om oss själva?
– Handlingen i den här nya filmen är mer dramatisk än i den förra, där låg betoningen på komedi, säger Anders Land.
– Det finns komik med även här, men skrattet kan fastna i halsen. Undertiteln är "det värsta som kunde hända blir det bästa som kunde hända".
Den förra filmen "Sveriges bästa svensk" spelades in på samma plats för tre år sedan. Den har visats tusentals gånger på språkkaféer, SFI-kurser, studiecirklar, fackföreningsträffar, skolor, kyrkor och inom kriminalvården. Filmen har också mer än 500 000 visningar på Youtube.
Den handlar om Hussein, spelad av Hassan Brijany, som blir upprymd över att bli svensk medborgare. Han bestämmer sig för att bli Sveriges bästa svensk och ordnar en "svensk" fest. Men han upptäcker att han faktiskt inte behöver bli någon annan än den han är.
I del två utmanas Husseins djupaste värderingar av hans egen dotter. Han blir tvungen att ompröva dem.
I rollerna finns ett tjugotal skådespelare, både proffs och amatörer, samlade utifrån de kontakter Anders Land skapat när han gjort filmer i Uppsala som "Vi älskar Sävja" och "Vi älskar Gottsunda".
Så blåser inspelningsledaren av för lunch. Skådespelare och tekniker lämnar det instängda radhuset för gräsmattan på baksidan, där de får mat.
– Grannarna kan stå i fönstren och titta lite försynt, men häromdagen kom de ut på gatan och undrade vad vi höll på med, berättar skådespelaren Hassan Brijany.
Scenen de spelade in då handlade om att systern till Hassan Brijanys rollfigur Hussein ringer och säger att hon tänker komma och hälsa på. Bråk och gräl utbryter, för systerns besök innebär problem för den hårt pressade Hussein.
– Vi blev ju ganska högljudda och det är många människor omkring när en filminspelning pågår, fortsätter Hassan Brijany.
– Filmen handlar en del om hederskultur och jag tycker det är viktigt att vi försöker förstå hur de här männen tänker, för att kunna bemöta dem, fortsätter han.
Han är född och utbildad i Iran och kulturkrockar har varit ett tema i hans arbete som skådespelare i Sverige. Genombrottet gjorde han i Susan Taslimis film ”Hus i helvete” 2002, en film om en invandrad pappa vars döttrar gör uppror. För sin roll i ”Ett öga rött” 2007 fick han en Guldbagge och samma år var han med i ”Körsbärsträdgården” på Uppsala stadsteater. Han har också varit med i flera SVT-serier.
Men han berättar att det är "Sveriges bästa svensk" som gjort honom verkligt känd. Senaste gången han reste till Iran kom människor fram i flygplanet och tackade på persiska för just den filmen. Denna nya film spelas in på svenska och persiska, men kommer att textas på en mängd andra språk.