Nu kan det sägas. Kulturnatten är överspelad. Vilken natt – utom Arthur Koestlers litterära - börjar klockan tolv på dagen?
Kulturdygn? Eller varför inte Kulturhelg?! Vi är ju ändå redan nästan där. Och gärna för mig, då skulle jag kanske hinna ta mig runt och njuta lite mer...
När man själv är aktör (poet) med två-tre framträdanden under kvällen, hinner man bara se det som händer på ens väg mellan scenerna. Den här gången buggade vi på Dragarbrunns torg (andfådda), hörde afrikanska trummor på Stora torget (mobilfilmade, Rock på Fyristorg (öronproppar?), såg bokinister på gågatan, tog en bira på 19 och en påse brända mandlar någonstans på vägen. Plus samverkade med poetkollegor vid Walmstedtska gården och i Missionskyrkan – författarstafetter på båda ställena.
Jag minns första Kulturnatten. Otroligt spännande som idé, väldigt mycket stå i kö när det kom till kritan. Men roligt i alla fall med ett Uppsala som levde, med folk i rörelse överallt.
Nu känns det nästan kontinentalt med ljud, dofter och smaker från många håll i världen. Mycket kommersialism, allsköns tingeltangel, godis, ballonger, snacks. Men det hör det brokiga gatulivet till.
Politiska partier, kyrkor, institutioner av olika slag i partytält – ibland blir definitionen av kultur ganska vid. Men talar man kulturpolitik så, absolut.
Jag älskar när Uppsala doftar och låter med gatorna fulla av folk! kulturhelg nästa!