Kulturens folk är kritiker med fötterna

KRÖNIKA. Bokmässan i Göteborg innebär möten med litteratur och författare, tillfällen till upplevelser, kunskapsinhämtning och tillgång till debatter med varierande angelägenhetsgrad, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

Bo-Ingvar Kollberg

Bo-Ingvar Kollberg

Foto:

Kultur och Nöje2009-09-27 09:15
Innehållet fastställs redan före sommaren. Mycket hinner inträffa innan portarna till Svenska Mässan öppnar någon av de sista veckorna i september. Så har det varit i alla år. Det är därför som en del annars självklara frågor med dagsanknytning saknas. En möjlighet vore att lämna utrymme över, för kompletteringar efter programmets pressläggning.

Ett ständigt aktuellt tema i böckernas värld är dock litteraturkritiken. Den var länge kultursidornas flaggskepp. De stora förlagens utgivning, Bonniers på fredagar och Norstedts på måndagar, uppmärksammades av namnkunniga kritiker. Sedan blev deras artiklar det givna samtalsämnet i vida kretsar veckor och ibland månader i sträck.
I dag håller litteraturkritiken på att marginaliseras. De underbyggda analyserna efterfrågas inte som tidigare. Man vill hellre ha någon känd persons auktoritära värdeomdöme eller en rangordning med siffror. Detta samtidigt som betygssättning i skolan paradoxalt nog alltmer ifrågasätts. Alla är vi kritiker, hävdar Thomas Anderberg i en nyutkommen bok med detta påstående som titel. Den förenar de bägge universitetsämnena filosofi och estetik. Men tar också hjälp av en rad andra vetenskapsgrenar för att reda ut ämnet. Frågan är dock om den inte kommer lite för sent. Säkert hade den kunnat göra en hel del nytta, om den förelegat redan för ett par år sedan.

Underlag för en sådan ståndpunkt gav ett seminarium på Bokmässan ägnat just Anderbergs bok. Längst gick Annina Rabe, kritiker på Svenska Dagbladet. "Vi har fått en kritik full med illa underbyggt tyckande, som i stället profilerar sig med starka åsikter", ansåg hon och fortsatte: "Detta senare har blivit viktigare än kritikerns kunskaper". Det som påverkat recensionernas i dag svaga ställning var enligt Rabe också längden och det krympande utrymmet för de ideologiska bedömningsgrunderna. Till uppfattningen att en marginalisering är på gång anslöt sig även bokens författare. Exempel från USA med ifrågasatta och allt färre kritiker bär syn för sägen.

Det vore fel att tro att behovet av den kritiska verksamheten minskat, bara för att utrymmet eller villkoren för det intellektuella samtalet just nu undergår en snabb förändring. Det är bland annat om sådant Thomas Anderbergs bok handlar. Den som under samtalets gång visade störst tilltro till kritikens möjligheter och framtid var Stefan Jonsson från DN.
Det lät nästan som ett nytt manifest, välplacerat i så fall i dessa dagar av olika offentliga deklarationer, när han hävdade att kritikerns uppgift är att visa att "konsten är det bästa sätt vi har att orientera oss i världen". För Stefan Jonsson var det en självklarhet att lyfta fram det bedömda verkets tillhörighet till sin samtid.

Jonsson hänvisade också till en aktuell debatt i den egna tidningen, när han menade att han själv tillhör det "verklighetens folk", som politikern Göran Hägglund efterlyste i en artikel nyligen om de intellektuellas roll i samhället. Annina Rabe gick rakt på sak och krävde mera respekt för kritikerna och deras verksamhet. Hon undrade även varför kulturens folk är så rädda för att framstå som elitistiska.

Det var egentligen enda gången under programmets gång som något namn nämndes. Lite flera exempel på vilka som avsågs här och var, hade annars inte suttit i vägen. Apropå Hägglund grep samtalsledaren Ulrika Knutson tillfället att påpeka att "verklighetens folk", enligt tillgängliga undersökningar, hellre läser kultursidorna än sporten i tidningarna och att det är flera som går på teater än bevistar sportevenemang.
Också det är ett slags kritik, kunde man med visst fog tillägga.
I gamla Östtyskland talade man om människor som "röstade med fötterna", när de gav sig av till friheten i väst. Fast den innebörden hos begreppet kritiker tänkte Thomas Anderberg nog inte på, när han skrev sin bok.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!