"Kulturen har alltid kostat pengar"

”Jag har alltid sysslat med teater, ända sedan jag gick på Katedralskolan. Efter det läste jag några år på universitet och kände att det här med produktion var roligt. Man lär sig förutsättningarna för det konstnärliga arbetet. Så jag gick Dramatiska institutets treåriga producentutbildning. Sen jobbade jag som producent, bland annat i 15 spännande år på Regionteatern Blekinge Kronoberg i Växjö. Det var underbart att komma tillbaka till Uppsala efter 25 år. Det kändes som att staden hade blivit större, att olika delar bundits ihop.

Åren på stadsteatern har varit otroligt lärorika. Jag kommer ihåg hur det kändes att börja jobba i huset. Det var stort, så många scener, många olika yrken på samma ställe och mycket som pågår samtidigt. Men man vänjer sig snabbt.

Något som jag ser som väldigt viktigt är barn- och ungdomsteater. Barn har rätt till teaterupplevelsen i sig och de unga måste få ägna sig åt kultur och få se kvalitativ teater. Att göra barn- och ungdomsteater med hög kvalitet kostar pengar och det finns människor som tycker att det som görs för barn ska vara enklare och billigare, men man får inte tumma på ambitionen när det gäller barnteater.

Jag är med i det internationella nätverket ASSITEJ, som värnar om just barn- och ungdomsteatern, och ser att teater är bra för barn. Ansvaret för tillgången ligger hos de vuxna. På ett eller annat sätt kommer jag nog att fortsätta att engagera mig men jag sitter inte i styrelsen för nätverket längre. Det gjorde jag i tio år och det får räcka. Det är viktigt att det kommer in nya krafter och tar över.

Uppsala har tagit stort ansvar för sin stadsteater. Kulturen har alltid kostat pengar, det som är skillnaden är vilka det är som betalar. Men om man ser det i ett större perspektiv så är kulturbudgeten bara en liten del av den totala ekonomin. Men debatten ska gå hög när det gäller kulturfrågor.

Jag har jobbat ganska länge och tycker att det är fler som ifrågasätter kostnaderna nu. Teatrarna själva är väldigt kostnadsmedvetna. Samtidigt måste man hela tiden bevisa att samhällsnyttan är större än samhällskostnaderna. Och hur gör man det... Ett sätt är att vara generös med studiebesök, utlåning, ta emot praktikanter och praoelever som en viktig del av samhällsnyttan. Att det finns en tillgänglighet i huset. Och sen naturligtvis att ge publiken möjlighet att se så mycket som möjligt.

Ta Konserthuset till exempel, det tycker jag är en stor tillgång. Tänk allt som finns där; från världsartister till Musikskolan och Uppsalas musikklasser. Samtidigt måste det finnas plats för det lite smalare. Om man har både spets och bredd i en stad så har man lyckats.

Stadsteatern är en fantastisk resurs som borde nyttjas mer. Där finns stort kunnande och många samarbeten men man kunde vara ännu bättre på att använda sig av det. Det kan låta enkelt, men för en amatörteatergrupp kan det betyda mycket att få låna kostymer eller rekvisita.

Jag är själv en stor kulturkonsument och har svårt att tänka mig hur det inte skulle vara så. Jag har sett alla föreställningar som har satts upp på teatern under de här åren, de flesta vid flera tillfällen och en del många gånger. Bitterfittan var jag väldigt förtjust i när den sattes upp. Och i Bröderna Grimm. Annars ser jag gärna all typ av scenkonst, men jag är ingen konnässör.”