"Kulturen behöver en enad röst"

Två dagar i månaden. Det räknade kulturdepartementet med att arbetet som ordförande för Kulturutredningen skulle kräva. Men Eva Swartz är realist och förstod att det handlade om mer tid än så. Hon klagar inte när arbetsveckan tillsammans med heltidsarbetet som vd på Natur och Kultur landar på 70 timmar per vecka.

Kritik som handlar om utredningens brist på öppenhet möter hon genom att berätta att hon gett över 50 intervjuer sedan hon tillträdde som ordförande. Och hon svarar gärna och utförligt på alla frågor, men undviker skickligt att berätta om konkreta förslag.
- Jag har all förståelse för att många anser att det är en stängd arbetsprocess. Jag menar inte att slingra mig, men vi har berättat det vi kan hittills. Redan i Almedalen talade vi om hur samverkan mellan kommun, stat och landsting kan fungera, det är ett konkret förslag.

En annan fråga som Eva Swartz framhåller är de kulturpolitiska målen. Hon ser inga egentliga fel på den förra stora kulturutredningen, från 1974. Nu handlar det om att bearbeta -74 års formuleringar. Exempelvis mångkultur och tillgänglighet är något annat i dag, menar hon.

Hur präglade är de ideologiska diskussionerna av den sittande regeringen?
- Vi är en oberoende utredning, det är viktigt att poängtera. Vårt arbete är inte politiskt styrt och det var inte -74 års utredning heller.
Förväntningarna på Kulturutredningen är enorma, ni ska sätta kulturpolitiken i centrum. Kan en utredning leva upp till det?
- Varenda enskild medborgare tycker att kultur är viktigt, men det speglas inte politiskt. Jag hoppas att vi kan göra något åt det. Om det är något jag önskar är det en debatt så livfull som den är just nu.

För oss journalister är det ofta frustrerande att försöka få besked i viktiga frågor när det är uppenbart att svaren och makten finns högre upp i den politiska hierarkin, där kultur inte är en fråga som prioriteras.
- Jag brukar dra paralleller till idrotten. Genom att ha ett gemensamt idrottsförbund lyckas man höras politiskt. Kommer man till Anders Borg och säger "Vi är fyra miljoner som tycker så här" har man en stark förankring. Den enade rösten önskar jag kulturlivet. Det är oerhört lätt för en politiker att avfärda enskilda röster från små institutioner. Och för politikerna är det bra, då slipper de ta så mycket hänsyn.

Du ser alltså en brist på engagemang för kulturen hos regeringen?
- Absolut. Det finns ingen förankring för kulturpolitiska frågor i allmänpolitiken. I Almedalen var det inte mer än en eller två som ens nämnde kulturen, utöver kulturministern. Men jag tycker ändå att fler och fler röster hörs. Kanske har Kulturutredningen påverkat.

Hur ska näringsliv och enskilda vilja bidra med mer pengar, som det står i utredningens direktiv?
- Vi kommer visa hur det fungerar i andra länder. Jämför man kulturbudgetens storlek i förhållande till statsbudgeten har vi inte oerhört mycket mindre pengar jämfört med andra. Däremot är det stor skillnad på vad som kommer från näringsliv och enskilda i form av donationer och stiftelser. Vi har inte den traditionen. Hur får vi näringslivstoppar att inte bara sponsra bandy och hockey? Det vi kan göra är att visa vad avdragsrätt har betytt på annat håll.
Lagförändringar om exempelvis avdragsrätt är upp till finansdepartementet, vilken respons har ni från Anders Borg?
- Vi har inte haft direktkontakt med Anders Borg. Vi har haft seminarier med Skatteverket med företrädare för näringsliv och sponsringsexperter. Vi hoppas på förändringar.
Bland annat teatern är i ekonomisk kris, samtidigt som Kulturutredningen inte får några nya pengar. Betyder det att vi ska ha färre teatrar?
- Osthyvelmetoden, lite mindre varje år, är en förödande metod. Den ekonomiska krissituationen som flera institutioner står inför kan ingen kulturutredning råda bot på, det måste till en politisk lösning.

Du pratar om mindre krångel, innebär det att institutioner ska bort?
- Jag kan ju inte svara på det. Vi är mitt uppe i diskussionerna om förvaltning och administration.

"Kulturen behöver en enad röst"

Förlagschefen Eva Swartz ska förnya den statliga kulturpolitiken. Nyckelorden för henne är friare bidragsformer, regionalt ansvar och - det svåraste - höjd status för kulturen.