Uppland har flest runstenar i världen. Närmare 1 300 stenar finns i landskapet och 632 av dem står i Uppsala län. Med en ny utställning som öppnas under fredagen vill Upplandsmuseet lyfta fram landskapets unika ställning och väcka nyfikenhet för runstenar och runskrift.
– Det här är ett kulturarv i världsklass. Vi vill få fler att upptäcka och besöka runstenarna i vårt län, säger Torun Zachrisson, docent i arkeologi och forskningschef vid Upplandsmuseet.
Upprinnelsen till utställningen är en inventering av länets runstenar för att underlätta skötseln av dem. Genom utställningen får besökarna en inblick i runristningens ursprung, utbredning och vilken roll den spelat.
– Det finns något för alla. Här ska man genom olika sinnen få ta del av utställningen, och vi visar en hel andra spännande föremål med runor, säger Ylva Lewenhaupt, utställningsproducent på Upplandsmuseet.
Utställningens stomme är en orm på vilken texter och bilder har placerats. Här finns interaktiva inslag med kartor som visar var vikingar lämnade runor efter sig, något som skedde i hela Europa.
Just ormen har en central roll för runstenarna. Den är ett skriftband för runorna och dess utformning förändras över tid. I runorna beskrivs ofta godsägares goda egenskaper.
Runstenarna började resas under 400- och 500-talen runt om i Skandinavien. Runristningen förändrades under seklen som följde. Det skedde utifrån den politiska och religiösa utvecklingen. Den stora runstensperioden pågick mellan sent 900-tal och tidigt 1100-tal.
Generellt sett restes runstenarna i brytningstiden mellan en hednisk och kristen kultur. När kristendomens inflytande växer övergår begravningsritualerna från likbränning till jordade begravningar och begravningsgodset försvinner också. Runstenarna får en viktig roll som minnesstenar över döda personer. Ofta står de synliga för att förbipasserande ska se dem. Vadställen är vanliga platser för runstenar.
– Runstenarna har ett kristet budskap. Men fornnordiska myter kunde användas för att beskriva det svåråtergivna företeelser som yttersta domen, säger Torun Zachrisson.
Indirekt beskriver stenarna arvskiften och vilka som har rätt att ta del av ägorna som en man lämnade efter sig.
– Det är en ganska patriarkal miljö, men de kvinnor som framträder kan vara nog så kraftfulla och synliggörs i utställningen, säger Torun Zachrisson.