Kul på kontoret

En hetlevrad isländsk köpare, spelad av den Oscarsnominerade isländska filmmakaren Fridrik Thor Fridrikson, ska hanteras och personalen ska informeras. Båda mycket obehagliga uppgifter, men som man tänker sig ska vara överstökade rätt snabbt.
Nu är detta en komedi och ingenting rullar på utan komplikationer. En komplikation är till exempel att skådespelaren börjar trivas rätt bra i direktörsrollen och tar sig allt fler och vidlyftigare friheter.

En annan komplikation är att den verkliga direktören har skickat e-post till personalen i den fejkade direktörens namn, vilket skapar ett lysande läge för farsförvecklingar.
Lars von Trier kallar denna film för ett "vänsterhandsarbete" och nog verkar den tillkommen av lika delar lust och spjuveraktighet mellan två större och mer seriösa jobb. Filmklippningen är usel och ljussättningen skiftande, dekoren kan ändras mitt i sekvensen Att använda endast befintligt ljus är väl en rest från Dogmaperioden, medan klipp och kameraväxlingar har - enligt pressmaterialet - gjorts av en datoriserat slumpmässig kamera, Automavision.

Kanske är det så, kanske gycklar bara von Trier med filmkonst i allmänhet. Regissören för det hele kommenterar då och då själv skälmskt i bild.
Men trots det tekniska macklet är detta är väldigt rolig film, gapskrattsframkallande faktiskt. Det är inte bara i tv-serien The office (vilken von Trier hävdar att han inte har sett) som man kan ha kul åt människor på kontor.

Kul på kontoret

Under de första scenerna följer en impulsivt ryckig kamera två mäns diskussion på toaletten. Den ena, spelad av Peter Gantzler, har engagerat den andre, en misslyckad skådespelare som görs av Jens Albinus, till att vara "direktören för det hele" när ett köp av en it-firma ska slutföras.