Run the Jewels
1 Att det ens fanns en etta erkänner jag glatt att jag hade missat, men Run the Jewels 2 dök upp som årets roligaste överraskning i mina hörlurar. Det här är hiphop utan poser, från New York men med ett sound som känns av storstad på ett väldigt allmängiltigt sätt – hårt elektroniskt, osnyggt och föga insmickrande. Fantastiskt, helt enkelt.
Markus Krunegård
2 Det här är albumet jag längtat efter att Markus Krunegård skulle göra ända sedan debuten med Markusevangeliet. Han verkar till sist ha försonats med sin egen succé och gör musik utan att sådär till synes lite tvångsmässigt agera kärring mot strömmen. Och äntligen är hans texter också lika omsorgsfullt formulerade och träffande som de är när han är som bäst.
Lykke Li
3 Varje albumsläpp med Lykke Li har varit en höjdpunkt, och hennes senaste album är inget undantag. Den här gången är det storslaget balladmakande som gäller. Kanske inte alls vad man väntat sig från början, men ändå plötsligt väldigt självklart.