Kroppsligt lidande gestaltas
Vad svält, krig och barnadödlighet innebär vet de flesta av oss väldigt lite om. Det vill performancekonstnären Jennifer Rainsford ändra på.
Foto: Jennifer Rainsford
Metoden går ut på att statistiska data, exempelvis om spädbarnsdödligheten i ett visst land, översätts till elektriska impulser av viss styrka som förs över på den mänskliga kroppen. På det sättet kan den som tar emot impulserna få en förståelse för skillnaden mellan lidande i olika delar av världen, skriver Jennifer Rainsford i en programförklaring som onekligen ställer läsaren undrande.
På en knastrig telefonförbindelse förklarar hon för UNT:
- Om man läser i tidningen eller ser på Aktuellt om lidande får man bara fakta presenterade. Jag är intresserad den kroppsliga förståelsen av lidandet.
Jennifer Rainsford invänder själv att det låter korkat.
- Det är klart att man inte fattar bara för att man får kramp, men något förnimmer man ändå med kroppen.
Skådespelerskan Anna Carlson är den som ska ta emot impulserna via elektroder på armarna. Hon är förundrad och förväntansfull.
- För mig är det här något jag inte behöver förstå så mycket. Det är ett slags terapisituation där vi för ett samtal om lidande, men det ingår också fysisk interaktion.
Anna Carlson säger att hon som person lider för att världen lider.
- Det här kan ha en terapeutisk funktion, som jag ser det, och är ett slags avlatsbrev i modern form.
Räknar du alltså med att lida mindre efter behandlingen?
- Förhoppningsvis kommer jag att vara som en ny människa när jag har gått igenom det här. Men jag kan inte svara på om det verkligen går. Det låter otroligt, det kan jag hålla med om.
Kommer det att göra ont?
- Ja. Men vad det ger mig lär vi få se. Vi har aldrig repeterat, och det ska spännande att prova inför publik. Jag måste lita på vad hon gör och hon måste lita på mig.
Performanceakten är en del av samarbetet mellan Uppsala Stadsteater och Konsthögskolan i Stockholm, där 26-åriga Jennifer Rainsford studerar. Vad som faktiskt kommer att hända kan inte heller hon svara på.
- Det är Anna Carlson och jag i ett möte på scenen och vi har inget manus. Kanske blir det inget mer än kramper, det är ju ett experiment. Men man får en berättelse som kan trigga i gång något. Vill man tro att något ska fungera så brukar det fungera, i alla fall på en viss nivå.
Vad händer om lidandet som överförs via elektroderna är extremt stort?
- Då kan det bli outhärdligt. Om man bara har Sveriges lidande i ena armen och ett väldigt lidande i den andra armen kanske det inte går så länge som det är tänkt att man ska ha det. Jag stoppar om hon säger till.
Performancekonsten visas på Uppsala Stadsteater på Kaféscenen i pausen vid en föreställning lördag 6 december, strax efter kl 17. Fri entré. Verket återkommer till Stadsteatern efter nyår.
Så jobbar vi med nyheter