Affärsidén Lady Gaga är en dröm för alla inblandade. Här har vi en exhibitionistisk ung kvinna som älskar att chockera men som samtidigt kan skriva effektiva poprefränger. Tillsammans med sin svenske producentparhäst Red One har hon skickligt mejslat fram ett koncept som närmast har sin motsvarighet i Madonnas 80- och 90-tal. Stjärnans andra album lanseras mycket riktigt med en skamlös Madonnastöld, trista Express yourself-pastischen Born this way.
Lyckligtvis rymmer plattan åtskilligt annat spännande, som smutsiga, påstridiga ljudpartier från klubbvärlden kombinerade med konsertvänlig allsångspop.
Lady Gaga går i bräschen för denna amerikanska topplisteutveckling bort från cool r’n’b till förmån för en påflugen och gapig version av en gammal, europeisk poptradition. Någonstans gillar jag just det, att melodierna har blivit viktiga igen. Man måste också applådera den rastlöshet, kraft och upptäckarglädje som genomsyrar denna i grunden ganska grunda skivprodukt.