Det är som att punkvågen precis anlänt när man hör de svenska baboonshowarna. Ändå är variationen ganska stor i tempo och uttryck på gruppens nya fullängdare. Men ingen svensk sångare kan låta frustrerad, upprorisk och utmanande med sådan självklar frenesi som Cecilia Boström. Som en ung Johnny Rotten i kvinnlig inkarnation. Med krydda av Patti Smith.
Hela estetiken går tillbaka till rötterna, en köttig powerrockpunk på bara tre instrument som knappast hade varit möjlig utan Never mind the bollocks. Grejen är att The Baboon show helt naturligt placerar den här musiken i nuet, och trycker gaspedalen i botten.
Nåja, uttrycket varierar som sagt en del på nya cd:n och det är röjlåtarna som övertygar mest, som inledande Queen of the dagger. Innehåller många starka tillskott till gruppens liverepertoar.