Samma kväll ska han bege sig till Uppsala för att tillsammans med kollegan Johannes Stjärne Nilsson presentera sina filmer, som ska visas i retrospektiva block under lördagen och söndagen på Kortfilmfestivalen.
De har vunnit med åtminstone två av sina filmer just här i Uppsala. Dels med deras mest kända film, Music for one apartment and six drummers, som förresten vann samma år i Cannes också, 2001, samt ytterligare 27 internationella priser under den närmaste tiden därefter. Det gör den till en av svensk films mest prisbelönade verk.
Fönster till övriga filmvärlden
Förra året vann de också den svenska tävlingsklassen på festivalen i Uppsala med sin dokumentär Du var där med din polare Frank.
— Internationella festivaler blir till fönster för den övriga filmvärlden. Vinner man filmpriser är det klart att det ökar uppmärksamheten runt filmen och det blir lättare att få pengar till sitt nästa projekt, säger Ola Simonsson.
Alla deras filmer bygger på en idé som båda bejakat omedelbart sedan den infunnit sig. De brukar sitta ett tag och "brainstorma" runt manusets utformning, men sedan skriver de manus var och en för sig och skickar mellan sig tills de är nöjda.
— Johannes kan ställa sig bakom en kamera i bland, men vi har en fotograf, Lotta Tengroth, som vi jobbar mycket med. Det kan också hända att jag ägnar mig lite åt ljudteknik, men mest är vi båda enbart regissörer, säger Ola Simonsson.
Känt varandra länge
Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson har känt varandra sedan de var sju år gamla och de har haft projekt ihop hela tiden, ända sedan sjuttiotalet.
— Vi brukade terrorisera våra klasskamrater på roliga timmen med egenhändigt skrivna pjäser, berättar Ola Simonsson.
— Sedan valde vi lite olika utbildningar. Johannes gick Konstfack och blev serietecknare och jag gick Musikhögskolan föra att bli musiker och sångpedagog.
En kortfilm under produktion
Icke desto mindre har de ännu en kortfilm under produktion med planerad premiär vid kommande Göteborg filmfestival i februari.
— Den handlar om en kvinna och en grammofon och den är mycket kort, 3—4 minuter bara. Man skulle kunna kalla den en filmdikt, säger Ola Simonsson.
Han är spänd på hur det ska gå för årets tävlingsbidrag från regiduon i klassen svensk kortfilm på Kortfilmfestivalen i Uppsala, Spättans väg.
— Det är en av de dyraste och mest komplicerade filmer vi någonsin gjort. Dels krävde den en del filmande under vatten för att skildra hur flundran har det först och dels var det en del kostsamma tagningar med en bilkrasch som ingår i handlingen.
Fotnot: programmet Svenskt retro, med filmer av Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson, visas på Slottsbiografen lördag och söndag.