Sebastian Stakset är bara 29 år gammal, men trots det kan man med fog att påstå att han sammanfattar ett helt liv i sin självbiografi. Ett liv som han har lämnat bakom sig.
Han är bäst känd som Sebbe Staxx, frontfigur i rapgruppen Kartellen. Gruppens största hit ”Mina områden” har spelats drygt 16 miljoner gånger på Spotify och Kartellen har vunnit tunga priser. Ändå har det skrivits mer om gruppens kopplingar till brott och droger än om dess musik.
Sebastian Stakset är dömd för flera brott och Kartellens grundare Leo ”Kinesen” Gonzalez avtjänar livstids fängelsestraff i Finland, dömd för medhjälp till mord. I ”Sebbe Staxx - musiken, brotten, beroendet” berättar Stakset om ett liv där utanförskap och lojalitet leder till en spiral av våld och missbruk.
Upprinnelsen till boken är lika ovanlig som typisk:
– Jag fick fotboja, säger Sebastian Stakset.
I juni 2012 hade Kartellen slagit igenom och Sebbe Staxx var gruppens ansikte utåt. Han var ren och hade lämnat kriminaliteten bakom sig. Sade han. Fasaden rämnade när han greps med kokain i blodet på en restaurang i Stockholm. Han dömdes för narkotikabrott och vapeninnehav, men fick avtjäna straffet med fotboja.
– Det var första gången som samhället faktiskt gjorde mig en tjänst. Hade jag hamnat i fängelse så hade jag garanterat fått tillbaka lite av min gamla mentalitet. I stället kände jag att jag måste få ut något av de här fyra månaderna, säger Sebastian Stakset.
Till sin hjälp i skrivandet har han haft han vännen Leo Gonzalez och journalisten Niklas Malmborg, som tidigare skrivit böckerna ”Pappa och kriminell” och ”Gängmedlem”.
– Ju mer jag skrev desto fler förklaringar till mina beteenden såg jag och då blev det intressant, samtidigt som det blev väldigt jobbigt. Jag såg mönster i min beroendeproblematik, min kriminalitet och mitt utanförskap.
En nyckel ryms i den i boken återkommande frasen ”Sebbe får inte vara med”. Här beskrivs hur en mobbad pojke hittar en identitet som kriminell. Hot, grova rån, narkotikahandel och ett eskalerande bruk av alkohol och kokain blir en vardag där familj, vänner och han själv blir offer.
Stakset är hård mot skola, myndigheter och polis. Men han är hårdast mot sig själv. Det är han som sviker och ”fuckar upp”. Här finns en ärlig vilja att lägga korten på bordet. Samtidigt säljer boken på Sebbe Staxx rykte som gangster.
– Läser man boken så tror jag att man förstår att livet som jag levde inte var värt alla pengar i världen. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Det jag vill visa mina läsare, speciellt dem som tycker att det här livet är lite lockande, är att det är skit. Det är ångest och du sårar alla som älskar dig.
När Kartellen släppte sin första mixtejp marknadsförde sig gruppen med epitetet gangsterrap. Nu beskriver de musiken som verklighetsbaserad hiphop. Sebastian Stakset menar att mycket av kritiken mot honom och hans grupp grundar sig i missriktad rädsla.
– Vi representerar en sida av Sverige som folk inte vill veta av, flera hundra tusen människor som annars inte får höras, och därför blir debatten så laddad.
Den verkliga vändningen kom när han blev frälst. I boken beskriver han en förlåtelse som befriade honom från den skuld och skam som var motorn i hans destruktiva beteende. Som läsare kan man inte låta bli att tänka på dem som Sebbe Staxx har hotat, rånat och misshandlat. Förlåter de och var finns deras förlösning ifrån smärta och ångest?
– Jag har gjort mina barn illa och jag gjort mig själv och andra människor jätteilla. Men om jag inte kan ta mig ur den där självanklagande grejen så kan jag inte heller bli en bättre människa. Däremot kan jag hjälpa andra från att göra samma misstag. (TT)