Korn tuffar på

Lyssnaren ska närmast kvävas, sugas in i mullrande ackordhögar och krängande vokala insatser. Men det är frågan om man inte sneglar lite i backspegeln den här gången, och, i viss mån, framåt. Plattan är inte lika sammansatt som föregångarna. På gott och ont. De inledande spåren bjuder på såväl Untouchables/Issues-gung som vrålande "I hate you"-ekon från debutskivan. Counting on me är ett ganska lyckat försök att bryta ny mark utan att det organiska soundet går förlorat. Jonathan Davis ljusröstade insatser faller dock ganska platt och en del låtar får lite varken-eller-känsla över sig. Och hiphopen är tillbaka i form av ett gästspel av Nas. Riffandet är som vanligt standardstaplande och när man inte riktigt kan bestämma sig för vilken stämning man vill bygga upp tappar man en hel dimension (med Alive som lysande undantag). Som tur är finns det några studsiga låtar med Did my time från senaste Tomb raider-soundtracket och Let¹s do this now i spetsen. Men som helhet känns det som om man lyckats med konststycket att göra ännu en mellanplatta. Om man nu kan göra flera på rad ... Och om man nu kan klaga på för mycket variation vad gäller ett band som tidigare upprepat sig för mycket.