När stjärndirigenten Daniel Daréus (Mikael Nyqvist) tar sig an hembyns kyrkokör i Kay Pollaks ”Så som i himmelen” lyfter inte bara musiken. Hela det lilla samhället påverkas av körsångens omvälvande kraft. I september kommer uppföljaren ”Så ock på jorden”, där kören i lilla Ljusåker åter sätter orten i gungning.
Med över 150 körer brukar Uppsala beskrivas som Sveriges körtätaste stad. Och många lokala körmedlemmar vittnar om vilken härlig känsla det är att sjunga tillsammans, och att få vara del av en musikalisk gemenskap. Även vetenskaplig forskning visar på gruppsångens inverkan på såväl kropp som själ. För några år sedan gjordes en studie på Sahlgrenska i Göteborg som visade att gemensam – unison – sång ger synkroniserad puls och bidrar till att skapa en vi-känsla.
– När man träffar andra körer på en ”mass sing”, där alla sjunger samma låtar, då blir det en lite märklig känsla. Första gången tyckte jag, ”men gud, vad är detta”. Men nu är det bara så fantastiskt, när en hel konsertsal står upp och sjunger samma sång, säger Anna Tängerstad i showkören Harmony Heighs.
För vid sidan av det rent musikaliska finns också socialpsykologiska aspekter på att vara med i en kör; många väljer att gå med för att bli en del av ett socialt sammanhang. Och som i alla grupper finns det hierarkier och regler, skrivna som oskrivna. För att verksamheten med repetitioner och framträdanden ska fungera krävs det inte bara att varje medlem passar in musikaliskt, utan också fungerar med de andra i gruppen och förstår de sociala koder som finns.
– Det är nog bra om man är ganska social, att man vill engagera sig och tar kören seriöst, för annars fungerar det inte. Man behöver passa in både socialt och sångmässigt, och det tas det ju också hänsyn till vid inträdesprovet, säger Niklas Karlsson i gospelkören Gloryfires.
Körmusikforskaren Anne Haugland Balsnes skriver i boken ”Körsång påverkar” (Wessmans förlag, 2012) att körsång handlar om att kunna samarbeta på hög nivå, där helheten är större än delarna. Detta kan på gott och ont innebära att alla måste underordna sig kollektivets bästa.
Anna Tängerstad i Harmony Heights berättar att den som sjunger fel får höra det direkt inför hela gruppen. På så sätt kan felet rättas till direkt, men det kan också kännas jobbigt för den som pekas ut.
– Det är väldigt öppet och tillåtande åt alla håll, också när det gäller att säga till någon. I min förra kör var det lite fult att gå på folk, för någon kan bli ledsen. Jag ser det bara som positivt att få veta direkt, men jag tycker också att det är jobbigt om någon säger till mig inför alla. Men det får man ta, för att helheten ska bli bra.
Det finns studier som visar att synkroniserade aktiviteter kan leda till så kallade ”joint action”-effekter, det vill säga att delad uppmärksamhet och delat mål kan förena en grupp.
Anne Haugland Balsnes skriver dock att körsången kan ha negativ påverkan: om man sjunger i fel kör. En kör präglad av klickbildningar kan fungera bra för dem som är inne i klicken, men vara svår för nya medlemmar att ta sig in i. Där det finns ett starkt ”vi”, kan det också uppstå ett ”dem”.
– Vi mobbade faktiskt ut en person ur vår kör. Hen förstod inte alls sociala regler eller koder, och det är väldigt svårt med någon som inte förstår vad som förväntas. Vi sa till flera gånger och till slut blev hen väldigt ledsen. Officiellt var det inte därför hen slutade men jag vet att det var så, säger en medlem ur en Uppsalakör, som vill vara anonym.
– Det började gå bra för vår kör och det fanns en grupp i kören som nog fick lite hybris. De började ändra på saker, införde nya regler för vilka som fick vara med och stämningen blev inte särskilt trevlig. Mobbning var det faktiskt. Jag och flera andra slutade efter det, berättar en person som nu bytt till en annan Uppsalakör.
Kören tycks vara ett litet universum med egna lagar och regler där medlemmarna knyts samman genom skapandet av musiken. Och för dem som står utanför kan körsångens tindrande ögon och leenden tyckas främmande. Varför är de så glada? Vad döljer sig där bakom? Det var nog ingen slump att Uppsala stadsteater i sin föreställning om Knutbymorden lät körmusiken vara en stor del i gestaltningen av den starkt sammanbundna församlingen. Något verkar finnas i den gemensamma sången, som är mer än bara musiken. Flera av körmedlemmarna jag pratar med beskriver faktiskt hur kören fungerar lite som en andra familj.
– Jag har aldrig tänkt att jag skulle kunna sjunga själv, det är ju så roligt att vara i en gemenskap, säger Anna Tängerstad från Harmony Heighs.
– Att vara med i en kör kretsar inte bara kring sången, det är så mycket mer. Det blir en livsstil.