Körberg bjöd på konsert i toppklass

Konsert:Tommy Körberg & Stefan Nilsson. Universitetsaulan, tisdag.Julkonserterna avlöser varandra just nu och det är lätt hänt att man tappar orienteringen bland alla folkkära artister, välkända sånger och annat säsongsbundet myspys.På pappret kunde också Tommy Körbergs och Stefan Nilssons julkonsert tas för en i mängden. Men då har man samtidigt gjort sig skyldig till en grov underskattning av stjärnan Körberg.Att han har en av landets bästa röster är ingen hemlighet, tvärtom. De flesta känner redan till Tommy Körbergs närmast unika förmåga att vakna upp en måndagmorgon, harkla sig lätt och sedan riva av en perfekt version av Anthem.Förmodligen är det just den rösttryggheten som får honom att se så avslappnad ut på scen, som tillåter honom att ta ut svängarna rejält, och bjuda på hejdlösa mellansnack.Rolig och elakFör han är rolig Tommy Körberg, och elak. Per Nuder, Metalls avdelning 112 och SVT:s Kulturnyheterna var bara några av dem personer och företeelser som blev föremål för hans bitska, stå upp-liknande satir. "Gud har gett mannen en snopp och en hjärna, men inte tillräckligt med blod för att kunna fylla båda samtidigt", var bara en av de repliker som rev ner skrattsalvor och applåder under kvällen.Men störst bifall väckte ändå musiken, som genomgående var av toppklass. Att höra Körberg framföra Stilla natt och O helga natt tillsammans med domkyrkokören och Stefan Nilsson vid flygeln, var en upplevelse i sig. Men det var först när Tommy Körberg bjöd på mer personliga val som han imponerade på allvar.Tage Danielssons text och Gunnar Svenssons musik från Karl-Bertil Jonssons julafton framförde han med en fantastisk närvaro, och ett effektfullt kroppsspråk.Ron Sexsmiths God loves everyone var kanske kvällens mest oväntade nummer. Även här visade dock Tommy Körberg prov på sin utmärkta förmåga att levandegöra en text.Den lyhörda pianisten Stefan Nilsson fick också utrymme att glänsa, bland annat i den egenkomponerade Gabriellas sång från filmen Så som i himmelen.Med välljudande Collegium Cantorums hjälp blev det två variationsrika timmar där känslorna dröjde sig kvar, långt efter att det sista applådtacket dog ut.