Kontrollerad minister i träsket
En ny sorts politiker intar scenen. Johan Rabaeus spelar Fredrik Reinfeldt i monologen "Ensamvargen" på Orionteatern.
Foto: Scanpix
De moderata kulturpolitikerna i riksdagen däremot ville boka biljetter. Deras chef är en statsminister som hämtar sitt språk från reklam- och managementvärlden. Reinfeldt berättar att han medvetet skiljer sig från sina företrädare genom att använda så mycket talspråk som möjligt. Han förbereder sig "i en mindmap" som han sedan försöker "ta in i huvudet".
- I jargong och språk är det en ny sorts politiker som träder fram, den slutsatsen kan jag dra efter det här arbetet, säger dramaturgen Jan Mark.
- Reinfeldt betraktar Carl Bildt som en äldre generation politiker som talar på ett sätt som inte ligger i tiden. Och alldeles fel kan han uppenbarligen inte ha. Han skulle inte ha tagit sig genom de här kriserna inom partiet utan ett slags intuition för vad som skulle gå hem hos hans generationskamrater.
Föreställningens text är citat från Fredrik Reinfeldt. Jan Mark har tillsammans med regissören Lars Rudolfsson fått tillgång till en ofantlig mängd bandade intervjuer gjorda under 16 år av journalisten Anita Kratz. Hon gjorde dem inför sin biografi "Ensamvargen" som kom tidigare i höst. Reinfeldt får berätta om sin barndom, om sin stormiga karriärresa inom moderaterna, om Carl Bildt med mera. Men också om sin ovilja mot att "ingå i kotterier" och mot att visa vrede eller upprördhet offentligt.
För att skapa dramatik varvas den kontrollerade ministerns monologer med känslofyllda italienska ballader.
Scenografin är ett träsk med uppstoppade djur, en bra bild av Sverige tycker Johan Rabaeus. Han läser ibland direkt ur manus för att markera att han går in och ut ur rollen som statsminister. Just roll, verkar vara ordet. Fredrik Reinfeldt, tillfrågad om han upplevde det finansiella läget som oroande, svarade journalisterna med att oro inte ingår i statsministerns roll.
- Det är så mycket strategi och teknik i politiken, ibland mer än idéinnehåll, det tycker jag är fascinerande att se, säger Johan Rabaeus.
- Till exempel hela historien runt "det nya arbetarpartiet". Det är liksom ett smart drag. Eller när han sitter och talar om den svenska modellen. Det är ganska intressant, för högerpartiet är väl inte direkt det parti som skapat den svenska modellen, men här sitter han. Han tar över det, och det är listigt.
Vad tänker du om honom?
- Jag trycker att han är en intressant person, det är spännande att han lyckats skapa den här alliansen. Det var rätt häftigt när han stack hål på Persson, det blev som pyspunka i valdebatten. Han är intressant som fenomen.
Som människa då?
- Det har jag inte en aning om, jag känner honom bara genom den här texten. Han är väldigt kontrollerad, men också det är uttänkt, det känns lite amerikanskt. Parallellerna till Amerika kommer upp väldigt ofta. När man ser Barack Obama i debatterna ser man ju också att det är uttänkt, en strategi, bara det att han är en så bra aktör, bättre än McCain.
- Det här är det nya i politiken. Det är väldigt roligt att göra något som är pinfärskt. Och kanske att man får upp ögonen mer för det som sker just nu.
Så jobbar vi med nyheter