Kontraster från Jämtland

Jämtländsk folkmusik kommer i alla de former och tempon. Det var något som visades på Katalin denna kontrasternas afton.Lokalen var halvfull och publiken sittande vid bord, när den kanadensiska debutanten — och numera Östersundsbon — Suzanne Michelle inledde fredagskvällen. Artiga applåder mötte henne, maken tillika låtskrivarpartnern Anders Kronlund och deras medmusikerFredrik Mårtensson.Att Michelle och Kronlund möttes under en pilgrimsresa i Spanien speglas i det aktuella albumet. Låtarna är som gjorda för att spelas framför en kvällsbrasa när vandrare från olika platser möts.Michelle har en personlig och tilltalande röst, och hennes sympatiska vardagsberättelser om stort och smått befinner sig ständigt någonstans mellan akustisk folkmusik och engelskspråkig visa. Ett skyggt och försynt drag dämpar intrycket, men med mer scenrutin kan Suzanne Michelle utvecklas till en artist med ett verkligt unikt uttryck.Hoven Droven firar i år 15-årsjubileum med en liveskiva, men det är en grupp man helst bör uppleva i verkligheten. Deras särpräglade variant av folkmusik får nya dimensioner av den energi de förmedlar från scenen. I deras musik möts influenser från traditionell svensk spelmansmusik, elgitarrbaserad rock, blues och den svenska musikrörelsen på sjuttiotalet. Emellanåt känns de som en nutida arvtagare till gruppen Kebnekajse.Det bjöds på polska, vals, röjig utlevelse och mycket gott humör från de fem musikerna i Hoven Droven, men också eftertänksamhet och melankoli.En av triumferna var Petruchka å je från senaste studioskivan Turbo.Frontmannen och fiolspelaren Kjell-Erik Eriksson förklarade att den handlar om en "fjöskatta hemma i Jämtland". Publiken var sannolikt inte bekant med alla lokala uttryck, men det gjorde inget: musiken sa allt man behövde veta.Rent visuellt slog framförandet av Skuffen det mesta. Medlemmarna studsade energiskt i takt med musiken och bjöd på ett imponerande ös."Folk on!" för att citera Hoven Droven själva.