1994 flyttade Jan och hans fru Gun till gården i Kvarnbo inte långt från Ralbo i det innersta av Tierps kommun. Här har han inrättat sin smedja i det som tidigare var en svinstia. Två generösa fönster släpper in dagsljuset även en grå dag som den när vi är på besök.
– Det är ganska fint att sitta här i värmen när snön yr utanför fönstren, säger 68-årige Jan som ännu inte har några planer på att lägga undan smideshammaren.
Han är utbildad maskiningenjör men efter ett år på Bahco i Enköping tröttnade han. Efter det jobbade han tillsammans med sin pappa i faderns smedja i sju år.
– Jag brukar säga att man ska inte jobba tillsammans med någon i sin släkt. Särskilt inte sin pappa, säger Jan som i stället började vikariera som slöjdlärare i Uppsala och Tierp och framför allt på hemmaplan i Örbyhus. Så småningom utbildade han sig till slöjdlärare i Linköping, ett yrke han haft parallellt med smidandet.
Jan Mattson har ett rikligt sortiment av smidda föremål, allt från utomhuslyktor till gravkors, ljusstakar i alla dess former och bruksföremål som krokar, handtag och gångjärn. Mest utmärkande är kanske ändå de insekter av olika slag som blivit en del av Konst på väg.
– Jag försöker skapa en ny insekt för varje nytt år som vi är med i Konst på väg, säger Jan och visar en ungefär två decimeter lång mygga med eleganta ben.
– Det är en riktig Gysingemygga.
Arbetet skiljer sig inte så mycket från andra smeders. Järnet värms i en ässja som eldas med koks som är en produkt som återvinns ur stenkol. Innan dess har han räknat ut hur mycket järn som kommer att gå åt och klippt till därefter. När järnet är tillräckligt varmt är det dags att börja smida. Teknikerna är många som sträckning, stukning, klyvning och hålslagning.
– Det finns hur mycket som helst, säger Jan.
Till exempelvis en mygga gör han kroppen i järn i en bit. Sedan gör han hål där benen som han bockat till kan träs in i. Slutligen ska vingarna i plåt svetsas fast.
Han visar oss runt i smedjan och alla tillhörande rum. Att Jan inte bara är konstsmed utan en allkonstnär förstår man snabbt. I den gamla ladugården finns mängder av maskiner, en del som han fått ta över efter sin pappa och bror Lars, pensionerad konstsmed, andra som han kommit över på annat sätt. I ett av utrymmena står en pickup som nästan är lika gammal som Jan själv. Den brukar han starta och ställa ut på gården under Konst på väg. Han är också Morris Minor-entusiast, den bulliga engelska bilen som han har två exemplar av.
– Den ena är körklar och har varit några vändor i Danmark och Norge. Den andra tänker jag bygga om till en cabriolet, säger Jan som tidigt blev intresserad av mekanik och motorer.
Jan Mattson samarbetar numera med Anders Melhus och Ulrika Rundlöf som driver Tobo Glasblåseri. Jans järndekorationer och det blåsta glaset smälter samman på ett väldigt vackert sätt. Det är också i glasblåsarparets butik utmed väg 292 som Jan försäljer sitt smide. Delar av hans produktion finns också att köpa hos Upplandsmuseet i Uppsala.
Med ålderns rätt kan Jan Mattsson nu välja när han ska gå ned till smedjan. Han och hustrun Gun börjar varje dag med en promenad på fem kilometer efter frukosten. Är de soligt och varmt kan det bli några timmar på altanen i stället för värmen i smedjan.
– Jag har dragit ned på beställningsjobben. När det blir tjatig att massproducera, försöker jag utveckla något nytt att smida. Det är en rolig del av jobbet, säger Jan Mattsson.