Hur skildrar man konstnärligt en stadsdel? När Erik Krikortz fick uppdraget att göra en offentlig gestaltning i Gottsundas nybyggda centrum, valde han att tänka utanför ramarna. Resultatet blev en grupp ungdomars texter och bilder från livet i och kring området, och i dagarna också en bok.
Fotografierna i boken Gottsunda ger ett vardagligt intryck som då och då för tankarna till folkhemsfotografen Lars Tunbjörk – vänner, husdjur och föremål. I kraft av konstbokens matta papper och stora uppslag är det inte svårt att ta till sig de direkta och välkomponerade bilderna. Men det är inga proffs som fotograferat och skrivit, utan i stället högst vanliga skolungdomar. Under hösten 2012 har de tillsammans med konstnären Erik Krikortz, författaren Viktor Johansson och fotograferna Klara Källström och Thobias Fäldt arbetat med text och bild i syfte att berätta sina egna historier från stadsdelen.
– Min idé om konst är att involvera folk, säger Erik Krikortz. Konsten ska inte vara exklusiv och inlåst på gallerier, utan öppen. Den ska bidra till ökad delaktighet.
Han är utbildad vid Konstfack och har tidigare arbetat med interaktiva konstverk som ljusinstallationen Colour by Numbers i Telefontornet i Stockholm, där vem som helst kan ändra färgerna i tornet med hjälp av sin mobiltelefon. Samma interaktiva anda lyser klart igenom i konstprojektet Gottsunda.
En handfull ungdomar arbetade tillsammans med handledarna med text och bild i olika grupper. De träffades en gång i veckan under höstterminen, och fick med sig uppgifter på olika teman att jobba med hemma mellan träffarna. Bildgruppen fick arbeta med teman som natur och fritid, och textgruppen författade bland annat gemensamma kollektivdikter.
Sergej Brändén, 15 år, är en av de ungdomar som deltagit i projektet, där han bland annat bidrar med det metaforspäckade stycket Longboard. Han tycker att det är ”skitkul” att skriva, och menar att han i och med projektet fått utlopp för mycket av det som inte får plats i skolan.
– Jag hoppas att folk som läser boken kan se att det inte bara är bråkstakar som bor i Gottsunda, utan att det faktiskt finns ganska få av dem, betonar Sergej Brändén apropå den dominerande mediala bilden av Gottsunda.
Linnea Sitell är 13 år och deltog i bildgruppen. Hon såg ett anslag om projektet på sin skola och blev intresserad.
– Jag har fotograferat en del tidigare, men det var extra roligt att få diskutera så mycket och få feedback på sina bilder. Gottsunda är ett roligt område där det händer mycket olika kulturella saker, säger Linnea Sitell, som också går på teaterkurs i centrumet.
Könsfördelningen i grupperna var relativt jämn. Däremot var det svårt att få med tjejer med invandrarbakgrund, berättar Erik Krikortz – de anmälde sig men hoppade sedan av projektet. Man funderade ett tag på att ha separata kill- och tjejgrupper för att komma undan problemet, men kom till sist att ha den blandade struktur som man började med. Erik Krikortz tycker dock att man lyckats rätt bra med representationen i projektet.
I höst blir verket Gottsunda även permanent – en fast installation i form av två skärmar som visar upp bilder och texter ur boken kommer att uppföras i Gottsundas nya centrum.
– Boken ger en ganska blandad bild av Gottsunda, säger Erik Krikortz. Det hela utgår från Gottsunda – men Gottsunda är så mycket mer än Gottsunda, betonar han. Stadsdelen består av ett ständigt inflöde och utflöde av människor, och jag tror att bokens dokumentära bilder och texter kan förmedla en del av det.