Uppsala konstnärsklubb har hunnit bli en varaktig inrättning på Uppsalas konstscen. Syftet vid starten 1955 var att skapa en mötesplats för lokala konstnärer. I dagens verksamhet ingår, förutom utställningarna på Galleri 1, en samtalsserie i samarbete med Studiefrämjandet samt skapande verksamhet för barn. Den konstintresserade lär knappast ha undgått klubbens aktiviteter. Lokalerna man förfogat över har varierat genom åren. Galleri 1 är den mest långvariga – där har man varit sedan 1960-talet. Sedan några år har föreningen ett så kallat nyttjanderättsavtal med kommunen för Å-Huset och den intilliggande uthuslängan bredvid Walmstedtska gården.
Katarina Sundkvist-Zohari tar emot i Å-Huset, ett gult litet trähus som ligger inklämt mellan Fyrisån, Walmstedtska gården och Sankt Olofsgatan. Huset rymmer i dag bland annat en utställningslokal och en grafikverkstad. Det är föreningens klubbhus och hit har alla medlemmar nycklar och kan träffas när de vill. Nya medlemmar tas in en gång om året och för att komma på tal krävs att man är yrkesverksam konstnär. Som medlem har man förmånen att få ställa ut på Galleri 1 – ett attraktivt erbjudande i en värld där utställningslokaler är en ständig bristvara. Dessutom får man en social gemenskap och möjlighet att träffa och stöttas av kollegor i ett annars rätt så ensamt yrke.
– Det var konstnärskollektivet jag själv ville åt när jag gick med på 80-talet, berättar Katarina Sundkvist-Zohari. Det är nog det behovet hos många konstnärer som gjort att föreningen överlevt så pass länge och i så varierande samhällsklimat.
I dag anordnas fortfarande sammankomster för medlemmarna men aktiviteterna som riktar sig till allmänheten har blivit allt fler. Det är en tydlig förändring i klubbens arbetssätt – en anpassning efter tidsandan.
– Jag skulle vilja öppna upp ännu mer och hoppas få till fler samarbeten nu när kvarteret ska få en mer renodlat kulturell prägel. I somras bjöd vi in unga konstnärer till Ung salong och ställde ut valda bidrag i Å-Huset. Det var väldigt lyckat. Ett annat minnesvärt samarbete klubben deltagit i var med universitetet i projektet Artemis. De medverkande konstnärerna fick träffa forskare från olika discipliner och skapa något utifrån de mötena.
Medlemssammansättningen har förändrats under åren; från att bestå av en majoritet män är det i dag en tydlig övervikt av kvinnor.
– Det speglar bara hur fördelningen ser ut bland konstnärer i stort. Det finns fler kvinnliga konstnärer än manliga idag, konstaterar Katarina Sundkvist-Zohari.
Något aktivt medlemsraggande ägnar sig klubben inte åt. Trots det har medlemsantalet ökat något. Den stabila tillströmningen får tolkas som att klubbens position bland konstnärerna är säker.
Om du får drömma – hur skulle föreningen se ut om tio år?
–- Jag skulle vilja att Uppsala konstnärsklubb var bland det första man associerade till när man tänkte på konst i Uppsala, och att vi var mer kända på riksnivå.