Konstnärer och författare återknyter kontakten

Gamla böcker, såväl romaner som diktverk, innehåller ofta illustrationer, bildtolkningar av författarens verk. Efter en intensiv kulturdebatt för ungefär 60 år sedan rensades dock konstverken ut ur vuxenböckerna. Läsarna skulle själva skapa sina egna inre bilder, menade man.
Museichefen på Bror Hjorths Hus tycker att det är lite synd att konstnärer och författare har spelat på olika planhalvor ända sedan dess.
- Bror Hjorth hade till exempel själv många goda författarvänner på sin tid. Hans boksamling var full av dedikationer från framstående skriftställare, berättar hon.

Konstmuseet har därför bjudit in inte mindre än 29 olika uppländska konstnärer till höstens första stora utställning Literart. Dessa har i sin tur fått välja ut uppländska författare vars verk de sedan har tolkat.
I en liten dunge utanför Bror Hjorths gamla konstnärshem har Kajsa Haglund placerat två verk baserade på den välkände Uppsalaförfattaren Kjell Erikssons böcker. Det ena har fått titeln Fragil och föreställer en naken kvinnotorso omgiven av mossa.
- Jag har läst alla böcker Kjell Eriksson har skrivit och jag har märkt att han har ett väldigt spännande sätt att beskriva kroppar och händer. Dessutom är han fenomenal på naturbeskrivningar, bland annat när det gäller olika sorters mossor, förklarar Kajsa Haglund.

Kjell Eriksson själv erkänner att han var lite spänd på hur hennes konstverk skulle se ut.
- Jag var dödligt nervös för att jag inte skulle tycka om dem. Som tur var gillar jag dem väldigt mycket. Jag har arbetat med händerna större delen av mitt liv, framför allt som trädgårdsmästare. Därför har också beskrivningar av kroppen och naturen varit viktiga ingredienser i mina böcker, berättar Kjell Eriksson som bland annat har skrivit tio kriminalromaner.
Kajsa Haglund har medvetet valt att jobba med vax eftersom materialet har slående likheter med ett människolik.
- Vax är vackert och frånstötande på samma gång. Det är likblekt och skört, förklarar hon.
Inne i museilokalen har konstnären Ylva Lindqvist hängt två akvarellmålningar inspirerade av Uppsalapoeten Lars Lundkvists diktsamling Gömslen och poemet Hörde du sparven?.
- Jag tolkar hans dikt som att vi behöver fånga nuet och skapa en rogivande stämning i vår närhet, annars kan vi inte hantera all oro som finns i världen, säger hon.
Lars Lundkvist själv säger sig inte ha något emot att konstnärer tolkar hans ord bildligt, åtminstone inte om resultatet blir bra.
- Jag är imponerad av hur mycket inspiration konstnärerna har hittat i mina dikter, säger poeten som bokdebuterade redan 1950.

Även konstnären Gudrun Westerlund har valt att tolka diktsamlingen Gömslen. Hon har bokstavligen gömt föremål i marken utanför Bror Hjorths Hus och försett hålrummen med glasskivor.
- Vanligtvis ägnar jag mig åt måleri, men den här gången ville jag göra något helt annorlunda, gömmor med olika föremål som knyter an till teman i Lars Lundkvists diktning, förklarar hon.
Om det är något som kännetecknar hela konstutställningen Literart så är det variationsrikedomen när det gäller materialval, utformning och temperament. Den enda gemensamma nämnaren är för ovanlighetens skull det skrivna ordet.

Konstnärer och författare återknyter kontakten

På 1950-talet försvann nästan alla illustrationer ur vuxenböckerna. Nu vill Bror Hjorths Hus i Uppsala återknyta de gamla kreativa banden mellan konstnärer och författare igen. På lördag öppnar de den ovanliga utställningen Literart.