Konstmuseet som fungerande karaktärsbyggnad
KRÖNIKA. Det byggs konstmuseer som aldrig förr. Varje stad med självaktning verkar känna ett behov av ett rejält rum för konst, skriver Sebastian Johans.
Sebastian Johans
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men behöver vi verkligen fler konstmuseer, och varför är trenden så ihärdig? Är ett konstmuseum en katedral i en tid av profanisering, eller tillmäter vi konstens domäner andra betydelser? Det är några av frågorna som agerade utgångspunkt för en paneldiskussion om museibyggnadens och arkitekturens funktion och påverkan av konstnärlig verksamhet, plats och region, som i fredags arrangerades på konstmässan Market, som i helgen fyllde Konstakademien i Stockholm. Moderator var arkitekturkritikern Peder Alton och i panelen satt Martin Rörby från skönhetsrådet, Malin Zimm, chefredaktör på tidskriften Rum, Susanne Eriksson, chef för Västerås konstmuseum och arkitektduon Bolle Tham och Martin Videgård Hansson, som ligger bakom Kalmars uppmärksammade nya konstmuseum.
Diskussionen tangerade en rad angelägna aspekter och från ett Uppsalaperspektiv, i en stad där vi precis på allvar har börjat drömma om en storsatsning på ett nytt konstmuseum, finns det förstås all anledning att spetsa öronen.
Konstmuseiboomen handlar om regional artikulering, om att stärka det lokala varumärket och om att skapa en urban kontext där såväl invånare som turister ska möta såväl varandra som konst och arkitektur. Det är stora krav.
De nya museerna är ofta spektakulära byggnader som tar på sig en roll utöver att härbärgera konst. Ett museum måste vara ett energicentrum, konstaterade Malin Zimm, och det är förmodligen en riktig tanke. I en tid där en allt större del av kulturkonsumtionen sker framför någon av hemmets elektroniska burkar blir kraven på externa utflyktsmål allt större.
Tham och Videgård har genom sin succé i Kalmar med sig en rad insikter om de krav som ställs på ett nytt museum, inte minst genom den ganska vildsinta debatt som föregick byggnaden i Kalmars stadspark. Ett konstmuseum är ett stadsbyggnadsmässigt instrument, var deras lärdom. Varje ny offentlig institution rör upp känslor och påverkar sina invånares självbild. Vi definieras alla i någon mån av de kyrkor, museibyggnader, bibliotek och idrottshallar som finns i den stad vi lever i, oberoende om vi nyttjar byggnaderna eller inte. Samhället, det offentliga - det är vi - det är inte bara en demokratisk klyscha. Uppsalas nya Konserthus är ett bra exempel. Många har tagit del av byggnadens musikaliska utbud, men långt fler har uttryckt en åsikt om huset, som förhållandevis snabbt har blivit en del av Uppsalabornas identitet.
Museichef Susanne Eriksson lyfte fram en realpolitisk poäng; en karaktärbyggnad är trevlig, men måste fungera med berörd institutions uppdrag. Det får inte uppstå en konflikt mellan arkitektoniskt Statement och välfungerande rum.
Att bygga nytt eller bygga om, det är frågan. Men svaret är inte särskilt viktigt bara det bjuder på ett pragmatiskt museum som klarar samling och samtid och kan bära det lokala utan att vara provinsiellt. Låt oss börja där.