Konst handlar inte om att kuppa saker. Konst är inte trams - det ska eller bör åtminstone inte vara det. Och Elisabeth Ohlsson Wallins alternativa altartavla, med hbt-tema och en kitschig camp-estetik som i alla fall jag uppskattar väldigt mycket, är ett fint konstverk. Det är en alternativ och vacker skapelseberättelse, och fler varianter på etablerade berättelser är sällan av ondo. Kyrkorådet i Skara har förstås rätt att tacka nej till att ta emot den ändå, av vilket godtagbart eller korkat skäl som helst. Personligen tycker jag att det var ett dumt beslut, inte minst för att personer som i framtiden ska komma att ha en ceremoni i Skara domkyrka hade kunnat uppskatta den.
Varför det här fotokonstverket skapas inom ramarna för SVT:s nya program Konstkuppen är däremot en mer relevant fråga. Det är så plågsamt pinsamt att se Lena Ph springa runt på Skaras gator och torg och försöka ragga nakenmodeller till verket, och ännu mer irriterande är det att hon misslyckas! Är det verkligen omöjligt för en med svenska mått mätt superkändis med SVT i ryggen att hitta folk som vill ställa upp på bild? En kandidat svarar ja, resten hittas hos det lokala RFSL via en redan etablerat kontakt till konstnären. Är det så att det fortfarande är så tabubelagt för folk i allmänhet att medverka i ett queersammanhang eller är SVT och Lena Ph bara slöa? Båda alternativen är deprimerande - om än på helt olika nivåer.
Det är något med inramningen av det här programmet som stör. På SVT:s sajt kan man läsa om de deltagande konstnärerna under rubriken "Provokativa och nyskapande konstnärer i Konstkuppen" - är det en fålla konstnärerna själva är nöjda över att placeras i? Provokativ och nyskapande är inga egenvärden i sig, och här verkar de mest fungera som plockgodiset som vill leda den större flocken till konsten. Är det inte möjligt att göra seriösare och mer initierade program om konst än så här?
Men när jag svurit en stund för mig själv, så inser jag att man kan vända på steken. Vad är det som säger att SVT fegar ur med sitt konstprogram för att inte avskräcka de stora tittarskarorna från de förmodat pretentiösa kulturprogrammen? Skulle det inte lika gärna vara så att de vill göra ett klassiskt underhållningsprogram - som råkar handla om konst? Sett ur det perspektivet är inte Konstkuppen något fiasko, tvärtom. Konst ska inte behöva vara underhållning för att bli intressant, men underhållning som har konst som tema behöver inte vara fy skam. Någon kan ju bli lite bildad på kuppen.
! "Konstkuppen" är inte bara ett underhållningsprogram om konst eller vice versa, i det första avsnittet finns också en potentiell dokumentär insprängd. Det är den spännande historien om den kristdemokratiska lokalpolitiker som polisanmälde Elisabeth Ohlsson Wallins Ecce Homo-utställning när det begav sig, och som sedan dess har bytt kön, är aktiv i det lokala RFSL - och fortfarande verksam politiker för Kd. Någon borde göra ett program bara om henne!