Konstens allvarsamma lek 2007
Stort allvar under lekfull yta, sammanfattar Cristina Karlstam konståret 2007.
Att 2007 internationellt var de stora utställningarnas år kunde ingen undgå att märka. Biennalen i Venedig under amerikanen Robert Storrs ledning liksom skulpturutställningen i tyska Münster och inte minst den 12: e upplagan av Documenta i Kassel tog ur olika vinklar pulsen på såväl samtiden som dess konst. Från Venedig minns man mest den tyska paviljongen med Isa Genzken och Frankrikes paviljong med Sophie Calle. Medan Kassel bäst sammanfattas med bilden av kinesen Ai Weiweis installation av antika kinesiska dörrar. Den ståtliga utomhusinstallationen kollapsade under ett försommarregn, och Weiweis verk fick ännu en dimension av emblem för att imploderande, totalitärt samhällsskick.
I Sverige kunde vi konstatera att den grafiska konsten lever och utvecklas, när den stora grafiktriennalen visade på Konstkademien i Stockholm. Att det lilla Uppsalabaserade Galleri Strömbom med sin grafikutställning inte bara höll måttet utan på flera sätt överträffade Stockholmutställningen blev en tänkvärd påminnelse om att störst inte alltid är bäst.
Vårsalongen hos Liljevalchs blev en tudelad upplevelse med fokus på såväl hjärta som hjärna. Fjolårets välkomna nya konstarena i Stockholm, Bonniers konsthall, introducerade den italienska konstnären Monica Bonvicini för svensk publik. Bonniers konsthall skulle sedan under året återkomma med flera minnesvärda arrangemang, inte minst den stora höstutställningen Mot tiden, ett gränsöverskridande och i sin form unikt samarbete mellan konst och litteratur där Fabian Kastners bibliotek och Ulla von Brandenburgs väggmåleri är sådant man minns.
Hos Magasin 3 i Stockholms frihamn blev vårens stora publikdragare den schweiziska konstnären Pipilotti Rists stora Sverigedebut med utställningen Gravity, be my friend. Rist bjöd publiken på en andlös dans i sinnenas tempel. Samtidigt med Ristutställningen visade Moderna museet sydafrikanen William Kentridge. Med sin installation 7 Fragments for Georges Méliès blev Moderna museets nedervåning platsen för en rymddans till andra tider och platser. "Det är storartat, allvarligt och härligt humoristiskt i en och samma andning", skrev jag om Kentridges utställningen som nog får sägas vara en av årets verkligt betydande konsthändelser i Sverige.
Och mer skulle komma. Den tyske, internationellt verksamme fotokonstnären Thomas Ruff kom till Sverige och Moderna museets utmärkta serie Den första på Moderna med sina manipulerade fotografier som skapar en medveten osäkerhet om sinnenas tillförlitlighet. Liljevalchs konsthall satsade på en separatutställning med Sophie Tottie under våren och ägnade sedan hösten åt ett spännande möte mellan Bror Hjorth och Giacometti, för att avrunda med modernisten Otto G Carlsund.
Den sistnämnde visades samtidigt som Moderna museet gav publiken möjlighet att återknyta kontakten med en annan dominerande 1900-talskonstr. Olle Baertling.
Moderna museet var för övrigt en återkommande publikmagnet, trots återinförd inträdesavgift. En av svensk samtidskonsts verkliga megastjärnor, Karin Mamma Andersson, ägnades en stor utställning där hennes intrikata samtal med konsthistorien tydliggjordes. Den intelligent genomförda utställningen 10 historier med konst från 1900-talets första del visade sig vara et perfekt bollplank för Mamma Anderssons måleri.
Hösten dominerades av Magasin 3: s jubileumsutställning To be continued, där man plockat de verkliga rariteterna ur 20 års konstsamlande till en magnifik utställning. Att två av samtidens främsta konstfotografer visades parallellt i Stockholm gjorde Stockholmsresorna än mer nödvändiga. Lars Tunbjörks bilder av folkhemmet på Moderna museet och Esko Männikkös version av finsk samtid på Millesgården gav rika möjligheter till intressanta jämförelser.
I Uppsala kunde vi också avnjuta en tredje storhet inom den fotografiska konsten när lilla Galleri London visade Sune Jonssons magnifika fotografi från gårdagens Sverige.
Uppsala hade under året åtskilligt annat att erbjuda den konstintresserade. Alltid lika alerta Teatergalleriet bjöd på flera sevärda utställningar, bland dem Magnus Bärtås och Lovisa Ringborgs. Samtidigt som Ringborgs fotografi ställdes ut på teatern visade Uppsala konstmuseum måleri av Anna Kleberg i en av årets vitigaste satsningar på museet. Andra goda målare som framträdde under året på konstmuseet var Anna Finney, Britta Kjellberg och Laura Fahlsten. Anna-Lisa Thomsonstipendiaterna 2007 höll sedvanlig klass. Ännu några veckor kan man se Lena Johanssons, Ylva Landoff Lindbergs och Lisa D Manners stipendiatutställning på vårt konstmuseum.
2007 var dessutom året då Statens konstråd fyllde 70 år och celebrerade sitt jubileum med en rolig utställning av under åren inköpt konst.
I konstnärsklubbens Galleri 1 förvandlade Anna-Karin Brus rummet till en parafras på legendariska Ofvandahls, och den alltid lika överraskande Dan Wolgers "debuterade" som skulptör i det traditionstyngda materialet brons i Stockholmsgalleriet Lars Bohman. Att resultatet blev ett helt annat är traditionell bronsskulptur var knappast överraskande. Men kanske vågar man påstå att Anna-Karin Brus roliga utmaningar av konstbegreppet liksom Wolgers uppförstoringar i brons av de mest triviala föremål säger något centralt om konstens frihet och lekfulla fantasifullhet med tveklöst allvarlig underton anno 2007.
Så jobbar vi med nyheter