Konst utan ramar på Psykiatrins hus

Stockholmskonstnärerna Susanna Wiklund och Katarina Wiklund har fått i uppdrag av Kultur i länet att genomföra ett konstprojekt till det nya Psykiatrins hus i Uppsala. De ska stå för ett av flera konstprojekt som ska stå färdiga till husets invigning, våren 2013. Men deras uppdrag skiljer sig åt från de andra konstnärernas.
– De andra projekten har en mer traditionell form, som måleri och skulptur. Men Susanna Wiklund och Katarina Wiklund har fått i uppdrag att göra ett utforskande projekt istället för ett enbart rumsligt gestaltande, säger Kultur i länets Andreas Bjersby.

Konstverket behöver inte ha en traditionell fysisk gestaltning utan kan ta i stort sett vilken form som helst och enligt Andreas Bjersby är även processen en del av konstverket. Hittills har konstnärerna lagt ner mycket tid på att göra analyser av psykiatrin i Uppsala, träffa olika personer som kan vara en del av projektet och sätta sig in i byggandet och planeringen av Psykiatrins hus. Nu börjar äntligen idén om konstverket att ta form.
– Vi vill skapa konst som på något sätt ska ingå i verksamheten, säger Susanna Wiklund.

De har tagit fasta på några saker, som visionen om Psykiatrins hus som en central och transparant plats. Ambitionen är att avdramatisera psykvården och göra den till en del av Uppsala.
– Uppsala associeras ju till väldigt olika saker. Något som vi har fastnat för är Augsburgska konstskåpet i Gustavianum. Det speciella med Augsburgska skåpet är att märkliga och mystiska ting hamnat bredvid vardagliga. Vi skulle vilja göra ett nytt sådant konstskåp, säger Katarina Wiklund.

En annan del i konstprojektet är ett samarbete med författaren Beate Grimsrud. Konstnärerna ska använda sig av hennes texter för att skapa seriestrippar som knyter an till psykvården. Än är det inte klart vilka texter som ska illustreras men eventuellt blir det delar ur författarens senaste bok, En dåre fri. Ett liknande projekt gjorde konstnärerna i Gävle där Arbetarbladet publicerade deras bildsviter under ett par veckors tid.
– Serier har inte ett lika skrämmande tilltal som konst kan ha, säger Katarina Wiklund.