Konst överallt och ingenstans
SJUNDE DAGEN. "Överallt och ingenstans - det kunde faktiskt duga bra som en beskrivning av den märkliga konstvåren 2009", skriver Cristina Karlstam.
Cristina Karlstam
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men våren 2009 hände något annat och betydligt mer intressant. Konsten intog sin självklara plats i kulturlivet.
Två av konstvärldens största priser, Carnegie Art Award, tilldelades svenskarna Kristina Jansson och Felix Gmelin. Vanligtvis brukar den sedan 1998 arrangerade tävlingen/utställningen möjligen rendera en liten notis i media. Nu fick målaren Kristina Jansson välförtjänt uppmärksamhet. Själv minns jag väl det första mötet med hennes självständiga måleri i Liljevalchs Vårsalong årgång 2000, där Jansson deltog som Konsthögskoleelev. Jag vill minnas att jag uppmanade läsarna att lägga hennes namn på minnet?
I dagarna kunde så en med rätta stolt och glad Lars Nittve meddela att hans dröm om ett andra Önskemuseum faktiskt (nästan) gått i uppfyllelse. Det var en aprildag 2006 som Nittve frankt förklarade att han önskade 50 miljoner kronor av regeringen för att kunna förvärva ett antal centrala verk av kvinnliga konstnärer som genant nog saknades i Moderna Museets samlingar. 50 miljoner skulle motsvara de 5 miljoner som den svenska regeringen 1963 beviljade museet. Nu blev det summa 42 miljoner, varav hela 37 kom från generösa donatorer och blygsamma 5 från regeringen. Men oavsett vem som såg till att uppfylla Nittves önskedröm finns det nu 24 nyförvärvade konstverk av storheter som Alice Neel, Judy Chicago, Lioubov Popova och Barbara Kruger i Moderna Museets samlingar.
Stundande helg öppnas den 53:e Konstbiennalen i Venedig, den här gången med svensk ledning. Daniel Birnbaum, till vardags verksam som konsthögskolechef i Frankfurt, är mannen som under rubriken Making Worlds samlat ett 90-tal konstnärer från i princip hela världen till sin utställning. Lägg till detta alla de medverkande nationernas egna utställningar i biennalens hjärtpunkt Giardini, i Arsenale och i en rad olika kyrkor, skolor och palats i lagunstaden Venedig, och det torde stå ganska klart att just konsten är den kanske allra hetaste kulturyttringen i dag.
För UNT:s del är kulturredaktionen som vanligt på plats och rapporterar, kommenterar och recenserar biennalen. Nytt för i år är att danska, finska, svenska och norska konstnärer presenterar en gemensam utställning, att Förenade Arabemiraten deltar för första gången i Venedig, att Tyskland sticker ut hakan och presenterar den brittiske (sic!) konstnären Liam Gillick i sin paviljong och att slutligen biennalen i år tar steget in i cyberrymden med den av svenske Jan Åman curerade Internetpaviljongen. "Vi finns överallt och ingenstans", skriver Jan Åman i ett e-postmeddelande.
Överallt och ingenstans - det kunde faktiskt duga bra som en beskrivning av den märkliga konstvåren 2009. Nu är det uppenbarligen konstens tur - också här i Uppsala, där Föreningen Konstens Hus Nu startat sitt arbete för ett nybyggt, ändamålsenligt konstmuseum. Uppsalas eget Önskemuseum!