– Alla konstnärerna verkar inom olika genrer. Tanken är att vi ska utöva våra konstnärskap tillsammans och samarbeta utan begränsningar, säger Su-En i det stora arbetsrummet i Haglund skola, hemorten för alla Su-Ens konstprojekt.
Själv är hon butoh-dansare och har hela världen som arbetsfält. Butoh har ett japanskt ursprung och kan närmast beskrivas som kroppslig performancekonst. Genom åren har Su-En knutit många kontakter med andra konstnärer och artister. Till detta projekt har hon bjudit in sex konstnärer från olika hörn av världen som Dorothea Seror, bild- och performancekonstnär från Tyskland, Nobuyuki Sugihara från Japan som arbetar med bildkonst, Liv Hanne Haugen, dansare från Norge, Bozidar Jurjevic, performancekonstnär, Kroatien, Johannes Bergmark som håller på med ljudkonst och musik, från Stockholm, samt Eva Björkman, bild- och performancekonstnär från Uppsala. När UNT träffar dem har de precis inlett några dagars gemensamt "laboratorium". Under förmiddagen har de vandrat i de skogrika omgivningarna för att hitta stenar som de kan relatera till och inspireras av till den gemensamma och mer publika manifestationen kommande veckan.
– Jag har själv hållit på med stenar i min butohkonst tidigare. Jag tänker mig att detta kan ses som en form av utvidgning av det projektet, säger Su-En.
Hon menar att stenar är ett ofarligt och självklart objekt att arbeta med konstnärligt. Stenarnas ålder går nästan inte att förstå sig på och de kommer att finnas kvar långt efter det att vi är borta.
Under torsdagen kommer diverse konstaktioner äga rum och performanceverk att framföras på Celsiuspromenaden, sträckan mellan Stadsbiblioteket och Celsiustorget. Än så länge håller konstnärerna på att söka sig fram emot vad de tänker göra där.
– Det kommer nog att vara många människor som bär på tunga shoppingkassar. Man kanske kan erbjuda dem att bära på en vacker sten i stället, spånar Liv Hanne Haugen högt i samtalsringen som vi sitter i.
– Jag har funderingar på att koppla pianosträngar till stenar för att leda vidare deras ljud, säger Johannes Bergmark.
Nobuyuki Sugihara berättar att han är fascinerad av hur stenar använts i rituella sammanhang i olika kulturer och Dorothea Seror är influerad av ett besök tidigare i Israel, där små stenar användes i olika spel. Kanske kan det erbjudas barnen på gågatan i Uppsala som alternativ till det digitala Pokémonletandet?
Under de två följande dagarna, fredag och lördag, flyttar konstnärerna till Köttinspektionen. Där ska installationer, skulptur, dans, ljudkonst och performance visas. Det blir inga fixa och färdiga produkter, allt är nämligen föränderligt även under utställningstiden och konstnärerna kommer hela tiden att finnas på plats för att utveckla sina verk. Tanken är också att publiken, både den på gågatan och den som kommer till Köttinspektionen, ska interagera med konstnärerna och deras konst.
– Publiken är en del av själva projektet – vare sig den vill eller inte. Och den här intervjun är faktiskt också en del av projektets process, säger Su-En.
– Många här i Uppsala tycker att jag håller på med svårtillgängliga saker. För oss konstnärer är det inte så, det hela är ganska enkelt. Vi vill förmedla upplevelser som kan uppfattas av alla våra sinnen, snarare än av intellektet. Det finns inga "fel" i den upplevelsen och alla tolkningar av det vi gör är rätt. Och ibland är en sten bara en sten.