Konst från ett kringflackande liv
För 15 år sedan brände konstnären Gustaf Broms upp alla sina tillhörigheter. Sedan dess har han tillbringat många år på resande fot. På lördagen öppnar han en stor utställning i Uppsala präglad av ett kringflackande liv.
Gustaf Broms konst har getts ett stort utrymme på Uppsala konstmuseum och en mängd olika verk och konstnärstekniker finns representerade.
Foto: Nina Leijonhufvud
- När jag var i New York förde vinden med sig en dagstidning som plötsligt hamnade framför mina fötter. Jag läste de första raderna i en artikel och de löd: "How can anything become new unless the old is turned into ashes?". Det var då jag bestämde mig för att bränna upp allt, men jag har fortfarande kvar askan, förklarar han.
Efter eldritualen i New York gav sig Gustaf Broms ut på en resa som varade i åtta långa år. I länder som Indien, Irland och Australien hämtade han själslig inspiration och fysiska föremål som han sedan använde sig av för att skapa verket Ex Silentio.
- I grunden handlar verket om de fem elementen. I Himalaya utforskade jag luften, i Australien elden, på Irland vattnet och i Norduppland jorden. Min idé kring det femte elementet handlar om människan, medvetandet och den formlösa tomheten, säger Gustaf Broms.
Från Vendeltrakten i Norduppland har han bland annat samlat bark och jord som han sedan har fogat samman till en bild på ett kranium i profil.
- Jag tillbringade mina barndoms somrar i Skarp-Ekeby och har släkt kvar där. Döden uppfattar vi ofta som något svårgreppbart och kosmiskt, men när någon närstående avlider så blir det plötsligt en väldigt personlig och privat upplevelse, säger han.
För fyra år sedan inledde Gustaf Broms och hans amerikanska sambo Trish Littler ett nytt konstprojekt som också hade en förankring i Norduppland. Under ett års tid gick de till fots från Vendel till badorten Odessa i Ukraina.
Projektet som fick namnet A walking piece avslutades med The sitting, ett videoverk som visar hur Gustaf Broms sitter och mediterar på T-centralen i Stockholm medan stressade pendlare rusar förbi, något konstnären ägnade sig åt i ett år.
- Jag ville använda mig av kroppen som konstnärligt material. Kroppen är vår insats i det här livet. Att offra den vore det värsta som kunde hända. För kvinnor är situationen ofta annorlunda än för oss män. När jag läser om de systematiska våldtäkterna i Kongo berörs jag på djupet. Vi råkade ut för några hotfulla situationer under vår vandring, händelser som fick mig att ifrågasätta om det var värt det, säger han.
Efter att ha ägnat sig åt mer eller mindre strapatsrika upptäcktsfärder i geografin har Gustaf Broms på senare tid börjat intressera sig mer för inre resor. Det har med en stigande ålder att göra, menar han.
- Jag börjar kunna se en cirkel slutas. Efter många år utomlands är jag tillbaka i det land där jag föddes. Men resandet tar aldrig slut. Jorden roterar med sex meter i sekunden och vi är alla på väg någonstans hela tiden. Jag antar att det är det som är tiden, funderar han.
Konstnärligt tycks Gustaf Broms också ständigt vara på väg någonstans. Hans separatutställning på Uppsala konstmuseum rymmer bland annat skulpturer, videoverk, projiceringar, ljudillustrationer och konst i flera olika material.
- Jag tycker om att ge mig ut på hal is, att kasta mig ut i något som jag inte är säker på att jag behärskar. Visst bör man lära sig av sina erfarenheter, men det är ännu viktigare att man ger sig hän och är öppen för att erfara livet. Man ska aldrig leva i det förgångna, säger Gustaf Broms.
Gustaf Broms använder sig nästan uteslutande av funna objekt. I utställningen ingår bland annat ett ägg bestående av känguruben och en sittande skulptur tillverkad av tallrikar.
- Jag ser slit- och slängkulturen som ett stort problem, och det enda sättet att förändra världen är att börja med sig själv, förklarar han.
Så jobbar vi med nyheter