Mannen älskar fjärrkontrollen. Och han använder den som om den vore ett skjutvapen. Stör mig inte, jag jagar, säger han och tillägger att han struntar i om han missar vad programmen handlar om, han vill bara få bort dem från sin teve.
Skämtet kommer från föreställningen Grottmannen som spelades på Reginateatern på fredagen. Hela pjäsen bygger på antagandet att män i grunden är jägare och kvinnor samlare och en stor del av publiken skrattar igenkännande.
Men den som hört antifeministiska debattörer använda samma antagande som en förklaring till varför kvinnor och män bör ha olika livsvillkor har nära till hands att ställa frågan om om jägar-samlar-antagandet egentligen är en myt.
När svenska forskare på 1930-talet upptäckte en grav från stenåldern fann de jaktredskap som låg bredvid skelettet och utifrån den vedertagna föreställningen om manligt och kvinnligt drog de slutsatsen att skelettet kom från en man. Drygt trettio år senare visade emellertid en analys av kvarlevorna att den begravna i själva verket var en kvinna och det gamla jägar-samlar-antagandet började naggas i kanterna. Numera är forskarna överens om att ingen vet hur stenålderns människor fördelade sysslorna, men trots det lever myten om grottmannen vidare.
Den typen av felslut förekommer i de flesta vetenskaper. Biologen och genusforskaren Malin Ah-King beskriver i rapporten Genusperspektiv på biologi hur feltolkningar kan uppstå inom den biologiska forskningen. Hon skriver till exempel att biologer som studerat laysanalbatrosserna för länge sedan började observera att ett bo kunde innehålla två ägg, trots att en hona bara kan producera ett ägg per säsong. Forskarna drog då slutsatsen att förklaringen till detta märkliga fenomen var att honorna ibland la sina ägg i fel bo av misstag. Men en senare DNA-analys av en koloni visade att nästan en tredjedel av de häckande paren bestod av honor som födde upp en unge tillsammans, vilket var den riktiga förklaringen till de dubbla äggen. Det var alltså inget fel på observationen, men eftersom forskarna inte kunde föreställa sig att honorna kunde leva i samkönade par hamnade den ursprungliga tolkningen långt ifrån sanningen.
Så har publiken fel när den känner igen sig? Självklart inte. Det är fullt möjligt att skämt om skillnaderna mellan kvinnor och män bygger på riktiga observationer. Men de slutsatser vi kan dra ur observationerna är långt ifrån självklara.