UNT:s Peter Lindholm skrev i sin recension att det inte var fullsatt när Cornelis, gitarristen Conny Söderlund och basisten Owe Gustavsson steg upp på Flustrets scen 7 september 1987. Med tanke på Cornelis lyckade sommarturné samma år var det en smula förvånande, skrev Peter Lindholm. Och faktum är att Cornelis popularitetskurva pekade uppåt de sista åren. Efter en svacka under första halvan av 80-talet fick han ett uppsving i samband med ett lyckat inhopp på Ulf Lundells tv-sända nyårsgala 1985. Då framförde han Bellmans ”Fredmans epistel nummer 81, Märk hur vår skugga”, som vid den tiden var en stor hit med Imperiet.
Sommaren 1987 gjorde Cornelis uppmärksammade spelningar på bland annat Visfestivalen i Västervik och Roskildefestivalen. I början på september gav han sig ut på en veckolång Sverigeturné som arrangerades av vännen och mångsysslaren Bengt Sändh.
– Jag ville få till en rationell konsertturné för en gångs skull, berättar Bengt Sändh på telefon från Spanien där han sedan många år är bosatt.
Tanken var att låta tio artister under en vecka i taget besöka samma krogar i ett antal städer runt om i landet. När det blev Cornelis tur att turnera var han märkt av levercancern och den diabetes han också drabbats av.
– Jag visste att han var sjuk, men inte hur sjuk, berättar Bengt Sändh.
Cornelis impressario Silas Bäckström ringde ett par dagar före Uppsalakonserten från Västervik och berättade att Cornelis var i dåligt skick. Silas Bäckström bad därför om att Cornelis skulle få slippa turnéns näst sista konsert i Ljusdal. Det ville Bengt Sändh helst undvika så han föreslog att den långa resan från Västervik till Hälsingland skulle delas upp så att den blev mindre ansträngande. Så blev det, och 7 september anlände Cornelis till Uppsala.
– Jag bodde ju i stan på den tiden så det är klart att jag var på Flustret, säger Bengt Sändh.
Konserten blev riktigt bra, om det är både Bengt Sändh och UNT:s recensent Peter Lindholm överens.
– Jag minns att jag betalade ut gaget till Cornelis efteråt, det var runt 15 000 kronor tror jag. Då utbrast han: ”det hade man ju inte trott att du gått och blivit en sån kapitalist”, säger Bengt Sändh.
De två pratade en stund, kramade om varandra och skildes åt. I september och oktober lyckades den allt svagare Cornelis att spela in sångerna till sista skivan ”Till Fatumeh” och även bli klar med diktsamlingen med samma namn.
– 63 dagar efter konserten på Flustret ringde Silas och berättade att Cornelis var död. Jag fick i efterhand höra att Cornelis beklagat sig över att så få kompisar kommit och hälsat på honom på Södersjukhuset den sista tiden. Men jag visste ju inte ens att han var inlagd, säger Bengt Sändh.
Han har också minnen från en spelning på V-Dala nation 1986. Cornelis satt i logen och kände sig nervös före konserten. Han ringde Silas Bäckström som sin tur ringde Bengt Sändh som då bodde i Flogsta.
– Silas ville att jag skulle fungera som moraliskt stöd så jag åkte in till V-Dala i sällskap med Lasse Eriksson. Tillsammans peppade vi Cornelis så att han gick upp på scenen.
Fotnot: Kultvarning är UNT Kulturs artikelserie om kulturhändelser ur Uppsalas närhistoria. Har du varit med på någon rolig, udda eller osannolik kulturhändelse? Tipsa oss gärna på kultur@unt.se. Alla delar i serien finns att läsa på unt.se/kultur.