Kongo är världens rikaste land, och tyvärr också ett av de allra fattigaste. Tillgången på slavar, elfenben, gummi, guld, diamanter, koppar, uran och coltan har gjort att Kongos befolkning plågats av våld och exploaterats i århundraden. Och sedan självständigheten 1960 har kongoleserna, understödda av andra nationer eller företag, själva fortsatt att utarma landet, staten och sig själva.
- Här utspelas mänsklighetens extrema sidor, både när det gäller mod och grymhet. Det är ett fantastiskt land: det är så vackert, det är stort. Och dramatiskt. Joseph Conrad, Graham Greene och V.S. Naipaul har skrivit om det, säger belgaren David Van Reybrouck som nu sällar sig till den talrika skaran av Kongoskildrare.
Hans monumentala Kongo - en historia har i dagarna kommit ut i Sverige. Van Reybrouck skrev denna bok under sex år och genom att göra ett tiotal resor till Kongo och ägna månader åt att intervjua många kongoleser. Bland dem den - kanske - 126-årige Etienne Nkasi i Kinshasa, den forne barnsoldaten Ruffin Luliba, som kidnappades som 13-åring 1996 och som blev en av de barnsoldater som störtade diktatorn Mobuto för att senare bli president Kabila seniors livvakt, och den unga kongolesiska kvinnan Lina som på 2000-talet fraktar varor containervis från den kinesiska staden Guangzhou till Kongo.
David Van Reybroucks perspektiv är alltså kongolesiskt. Han ser inte bara hur i sin tur först Portugal och därefter Storbritannien, Belgien, Sovjetunionen, USA och numera Kina påverkat Kongo utan också hur Kongo påverkat världen.
- Kongo har alltid varit i världsekonomins centrum genom sin tillgång på allt från slavar till coltan. Men det är också i Kongo som FN gjort sin första fredsbevarande insats 1960. I Kongo formulerades den första, massiva opinionsbildningen mot exploatering vilket tvingade kung Leopold II att överlåta sin privata koloni till den belgiska staten. Den förste som stod inför den internationella krigsdomstolen i Haag var en kongoles, den största övervakningen av ett demokratiskt val har också ägt rum där. Kongo har ofta varit först när det gällt att skapa lösningar för samhällsorganisation och samexistens, menar David Van Reybrouck som vältaligt besvarar varje fråga med stort engagemang, klar argumentation och många konkreta exempel, ungefär som han har skrivit sin bok.
Kongo har genom sin särställning attraherat människor från hela världen. Inte bara för ekonomisk vinning utan också för att bedriva religiös mission och vetenskaplig forskning. Kongo kom att, som så många länder på det södra halvklotet, bli föremål för både västerländsk kolonisering och civilisering.
Från mörker skulle Kongo bli ljust, om än inte helt vitt, upplyst av den västerländska civilisationen och religionen. Mycket har skrivits om den brutala koloniseringen av Kongo. Men David Van Reybrouck är skicklig på att skapa scener i sin historik. Han placerar enskilda människor på en plats vid en viss tidpunkt och låter dem skapa det historiska förlopp han skildrar. Jag undrar om det beror på att han också är dramatiker.
- Det har jag inte tänkt på. Men det är många som kallat min bok för filmisk. Filmiskt, sceniskt, det är ett sätt jag vill skriva på för att göra historien konkret, säger han.
Den största dagen i Kongos historia skulle naturligtvis bli den dag då Kongo äntligen blev en egen självständig nation. Torsdagen den 30 juni 1960 ägnas ett helt kapitel i David Van Reybroucks bok.
Men det som stal uppmärksamheten var dels den kongoles som lade beslag på den belgiske kungen Baudoins sabel och dels den nyvalde premiärministern Patrice Lumumba som höll ett opassande aggressivt tal riktat mot den forna kolonialmakten.
Vägen till självständighet hade gått snabb åren efter andra världskriget. Konsekvenserna blev också många, svåra och till övervägande delen förödande. Armén gjorde myteri, belgare och andra européer flydde panikartat i massor, Belgien invaderade, FN ingrep militärt, Sovjet stödde den nya nationen, två tredjedelar av landet bröt sig loss och försökte skapa självständiga nationer och premiärministern Lumumba fängslades, rymde, greps på nytt, torterades och blev mördad.
Det var under detta kaos som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom i en flygkrasch 1961.
- Eller om hans plan blev nedskjutet. Det har kommit fram nya uppgifter om det, säger David Van Reybrouck som själv under det han skrev boken var med i en flygkrasch när han reste med ett av FN:s plan. Fast med lyckligare utgång.
- Till och med flygkrascher misslyckas i Kongo, påpekar han skämtsamt.
Sedan Mobutos fall 1997 har Kongo varit i krig, indragit i konflikter, också etniska, med grannländerna Rwanda och Uganda. Kongokrigen har krävt minst 3,3 miljoner dödsoffer, skapat svält och sjukdomar och gjort massvåldtäkter av kvinnor vanliga.
- Men Kongo skulle också kunna vara en föregångare med sina unika tillgångar. Man har dricksvatten och vattenkraft, dammar som skulle kunna försörja hela Afrika med el om de utnyttjades fullt ut, menar han.
David Van Reybrouck har en personlig koppling till Kongo: hans far arbetade där några år på 60-talet.
- Som belgare var jag stolt över att min pappa jobbade i Kongo efter självständigheten. Fast i själva verket arbetade han vid järnvägen i den aldrig erkända utbrytarstaten Katanga, som med belgisk hjälp fortsatte exploateringen av Kongo. Det visar att allt varken är svart eller vitt, ont eller gott. Historien om Kongo är inte som Avatar eller någon annan Hollywoodproduktion.