Bo-Ingvar Kollberg: Kompetensunderskott i Svensk Bokhandel

SJUNDE DAGEN. Till de facktidskrifter som kulturredaktionen följer med den största uppmärksamhet hör branschtidningen Svensk Bokhandel.

Foto:

Kultur och Nöje2007-01-08 11:42
Bo-Ingvar Kollberg
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En gång i tiden när litteraturentusiasten Carl-Olof Josephson var dess redaktör hade man gehöret inställt mot det som är förläggarnas och boklådornas levebröd, dvs böcker och läsning. Så är det inte längre. Samtidigt har publikationen under senare år fått en förpackning som blivit allt mera glassig och magasinlik. Man har hamnat någonstans i en kombination av Veckans affärer och Hänt i veckan. Gårdagens aktualiteter lyfts fram som om de var nyheter. Ett exempel är decemberinslaget med Leif Alsheimer. Gång efter annan finns det skäl att undra, om det möjligen är Guinness rekordbok som utgör förebilden, när blicken steg för steg flyttats över på det som är störst, längst, vackrast, rikast och mest hippt.

Symtomatisk är en annan artikel i det senaste numret (Nr 21/06), där en nytillträdd marknadschef på ett av de mindre förlagen beklagar sig över Augustgalan i början på december. Denne föreslår helt frankt att man till nästa år "skippar litteraturuppläsningarna, varierar musikinslagen och ökar professionalismen". Vad som föresvävar skribenten under den onekligen lösliga benämningen "professionalism" är uppenbarligen en tv-gala av sedvanlig dussinkaraktär för att locka en så stor publik som möjligt och stryka den medhårs. En räcka uppträdanden utan någon bokanknytning eller med ett uns av litterärt värde.

Det finns skäl att undra om förlagsrepresentanten över huvud taget begripit vilken bransch han är verksam inom. Är tilltron till den egna produkten så liten, att det lika gärna kunde vara falukorv han krängde? Och detta samtidigt som böcker de facto under senare år hittat fram till en större publik än på länge. Skulle alla dessa läsare inte vara betjänta av en Augustgala som tar litteraturen på allvar? Eller av en programkväll med en seriös utformning som inte ger efter för de klichéer som styr underhållningsindustrin på dess färd mot ett ökande kunskapsförakt och förytligande i ett alltmer infantiliserat samhälle. I ett förlopp där de böcker som ställer lite krav och bidrar till personlig mognad och utveckling inom en inte alltför avlägsen framtid blir de givna förlorarna. Tala om att såga av den gren man själv sitter på!

Samtidigt passar kritiken mot årets Augustgala, som annars var den i särklass bästa hittills, väl in i den strömlinjeform som alltmer kommit att dominera Svensk Bokhandel. Det går inte att försöka dölja bristen på allvar, tuggmotstånd eller fördjupning med en förledande design. Hur skall de inom branschen verksamma kunna tro på det egna arbetets värde och mening när den företrädande tidskriften inte gör det? Självfallet är det böckerna och deras innehåll som måste få stå i centrum. Uppenbarligen lider Svensk Bokhandel av ett underskott på kompetens. Det är därför som publikationen undan för undan är på väg att förlora alla likheter med en kulturtidskrift. Och därmed också håller på att tappa både sin identitet och sin själ.