Hur kommer det sig att du ställde upp i Paradise Hotel?
– För det första är det en ”once in a lifetime-grej” och sen vet inte jag vem min biologiska pappa är. Min mamma dog när jag var nio år och jag är en kopia av henne. Jag lever på hoppet att en dag få träffa min pappa om han nu lever och all publicitet är bra publicitet. Jag har inget namn att gå på och har inga släktningar, men om han skulle se mig skulle han känna igen mig. Det är jag säker på.
Är du dig själv eller spelar du ett spel?
– Det är klart att det blir ett spel, men samtidigt är man ju sig själv och kanske lägger till en liten twist.
Du kom ju in som joker i tävlingen, var det speciellt och hur tog de andra deltagarna det?
– Ja, det blev mycket skitsnack. Det blev konkurrens direkt och man ses som ett hot, men jag är väldigt social och känner ofta att jag är en i gänget.
Är det något du skäms för?
– Jag tror jag kommer framställas som en ytlig person och det är klart att man kommer få ta upp skämskudden några gånger, haha.
Är du rädd för att din medverkan kan skada dig negativt?
– Jag skiter fullständigt i vad folk tycker. Man ska aldrig döma människor, även om jag är duktig på det själv. Men folk får tycka vad de vill, det handlar ändå mest om svartsjuka.