KOMMENTAR: Frågetecken kring moderat kultursyn
Alldeles i början av sommaren börjar det pysa på kulturdepartementet. Man har tillsatt en utredningsgrupp för en ny kulturpolitik och i går presenterades utredningsdirektiven och gruppens ordförande Eva Swartz, VD för stiftelsen Natur & Kultur. Ordförande Swarts kommer inte bara från förlagsvärlden utan också produktionsbolagsvärlden och TV 4.
När Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande anklagar den förra regeringen för att ha fört en stillastående kulturpolitik glömmer hon ett antal saker. Den förra regeringen kanske inte var hysteriskt aktiv vad gällde kulturen - men de drog inte in stöd i rasande fart, de försökte med mångkultursatsningar och genusperspektiv. Oavsett vad man tycker om dessa - misslyckade och på många vis idiotiska - satsningar kan man knappast säga att de inte försökte. Den nuvarande regeringen har mest varit tyst. Bortsett från standardkommentarerna som "vi vill värna kulturarvet" eller "kulturen måste värnas".
Egentligen är det två saker man kan se i direktiven: det ena är en diskussion om hur fördelningen av ansvar ska se ut mellan stat, kommun och landsting. Det andra är att man sonderar terrängen för att se hur långt staten kan dra sig från det ekonomiska ansvaret för kulturen. Det senare leder med största sannolikhet för att man öppnar för sponsring.
Om kulturen skulle bli beroende av sponsring är det en olycklig utveckling. Dels omöjliggörs långsiktig planering, dels är man beroende av sponsorns godkännande av projekt. Vem sponsrade Teater Bhopa i Göteborg? Ingen - och den var tvungen att läggas ned. Vi talar om en av landets mest spännande teatrar. Sponsring leder, på teaterns område, oundvikligen till strömlinjeformade uppsättnigar, inget risktagande och kravet att tillfredsställa sponsorn. Vem vill riskera sitt kapital för att en liten teater ska få presentera en dramatiker som ingen hört talas om? Moderaterna talar om frihet inom kulturen. Sponsring leder till ökad ofrihet.
Det saknas politisk vilja i kulturfrågor. Men också trovärdighet: att göra det omöjligt för En bok för alla att finnas kvar med argumentet att pocketböcker säljs i allt från bokhandlar till bensinmackar är oförsvarligt. På macken säljs nämligen Mankell och Dan Brown med vänner, tio i topp-listan. Moderaterna vill att kultur för barn- och ungdom ska prioriteras men hur det rimmar med att dra in stödet till En bok för alla är svårt att se. Det är ett beslut som borde utredas. Visst - en pocket kostar 49 kronor men En bok för alla hade ett folkbildningsuppdrag och distribuerade böcker till grupper som normalt inte läser. Det är borta. För dyrt att bilda befolkningen? Eller helt enkelt onödigt?
Så jobbar vi med nyheter