Kvinnor i tajta kläder, män med hårda repliker, brinnande helikoptrar och zombier. Resident Evil 6 skulle kunna vara ett slags best of- spel i skräck- och actionklichéer. Men utvecklarnas ambitioner till trots blir det bara sörja av alltihop.
Capcom ville göra något nytt och storslaget med Resident Evil-seriens “sjätte" del. Det här var spelet som skulle visa att japanska spelutvecklare visst kan göra actionspel som slår globalt, att den västerländska scenen inte sprungit ifrån sin österländska motpart. 600 personer har arbetat på spelet i två år, med den uttalade förhoppningen att skapa “det mest imponerande" spelet i serien. Resultatet landar ganska långt ifrån det uppsatta målet.
Tre stycken berättelser hoptvinnade till en, med några av seriens mest kända karaktärer, är vad som utgör Resident Evil 6. Viruset som gör människor till monster används av bioterrorister och presidentmördare och den yttersta dagen har aldrig varit närmare. Idén med att med att låta flera parallella berättelser återknyta till varandra skulle kunna vara lyckat, men faktum är att det är ganska klantigt gjort. Det känns oftare som att en tvingas repetera tråkiga passager än att få uppleva något storslaget ur helt nya vinklar. Upprepningen tycks inte ha något annat syfte än att effektivisera arbetsflödet för utvecklarna. En visserligen fullt förståelig överlevnadsåtgärd, då projektet är alldeles för ambitiöst för sitt eget bästa.
Även om spelet på papperet driver ett par spännande teser (samarbetsläget, till exempel) så är det inget snack om att Resident Evil 6 är ett dåligt spel. Och det beror inte bara på att idéerna bakom det inte håller. Det beror också på en mängd små, fullständigt orimliga brister. Kontrollsätt och styrkänsla är stelt och stolpigt, problem som serien stundtals lyckats komma förbi.
Kanske beror det på att Capcom försökt göra spelets tre delar så olika varandra (och inte lyckats med något av dem). Dåliga designbeslut haglar över spelaren och det känns väldigt ofta som att spelet tvingar dig till att få dig att göra som det vill. Hela begreppet “interaktivitet" faller liksom när osynliga väggar begränsar dig och så kallade quick time events (som går ut på att spelaren får se en filmsekvens och måste tajma knapptryck för att sekvensen ska fortsätta rulla) blir allt för återkommande. Spelet blir min främsta fiende, inte de virussmittade monstren.
Capcom framstår som en uråldrig koloss som inte har den blekast aning om hur den ska göra för att backa ur sin kreativa träskmark. Viktige avhopparen Shinji Mikami har nog aldrig saknats så mycket som nu.
Den japanska spelbranschen går igenom en hård kris, rent kreativt, och Resident Evil 6 symboliserar på en och samma gång ambitionerna, paniken och krisens själva grundvalar.