Klyscha på klyscha i haltande komedi

Tom är en hopplös womanizer med en massa pengar. Hannah är en karriärkvinna som drömmer om den stora kärleken. De är bästa vänner sedan college, men har aldrig haft sex eller ens hånglat. De ses varje söndag och äter tårta samt faller varandra i talet, som vänner alltid gör på film.

Men när Hannah åker i väg till Skottland blir Tom helt plötsligt - och helt obegripligt - fullständigt övertygad om att Hannah är hans livs kärlek. Han vill berätta det för henne, fast när hon kommer hem har hon med sig en stenrik skotte som hon ska gifta sig med - om en månad. Tom blir erbjuden rollen som manlig brudtärna och accepterar, men planerar i hemlighet att övertyga Hannah att ta honom i stället.

Sedan vidtar en häpnadsväckande exposé av klyschor man trodde var avskaffade sedan minst ett decennium. Och det hade man kunnat svälja, om det bara var väl utförda klyschor. Men tyvärr tycks hela produktionen ha lidit av kollektiv dramaturgisk tinnitus. Allt haltar, inklusive den makalöst fjantiga upplösningen, som ni ju redan har räknat ut.
För, jodå, det slutar exakt som ni tror.

Klyscha på klyscha i haltande komedi

Tom hamnar i kärlekskris när hans bästa vän Hannah ska gifta sig - med en annan. Gammaldags klyschor staplas sedan på varandra i Brudens bäste man, en film där allt haltar, inklusive upplösningen.