Klichéfest med dans
I afroamerikanska studentföreningar finns en subkultur som kallas stepping. Den utövas i trupp och är en blandning av dans, ramsor och handklappningar och har utövats på amerikanska universitet sedan 50-talet. Denna oväntade mix av marinsoldatsexcersis och steppdans är navet i Stomp the yard, och är det enda som räddar collegefilmen från att bli ett ärkepekoral, skriver Karin Svensson.
Foto:
Skildringen av den svarta studentföreningskulturen är fascinerande och visar en värld som sällan syns på film, men själva historien är en klichéfest. Buttre DJ förälskar sig i en vacker (och ständigt urringad) flicka när han ser henne dricka ur en dryckesfontän. En fördomsfull förälder försöker skilja dem åt. De manliga studentföreningarna är fulla av testosteronstinna alfahannar som försöker puckla på varandra så fort tillfälle ges. Till och med dansscenernas potentiella maffighet sabbas av en skakig, sönderklippt filmstil som gör ont i ögonen.
Skådespeleriet är överlag godkänt och rollistan är kryddad med hiphopstjärnor (Ne-Yo och Chris Brown). Filmen är full av goda intentioner och pedagogiska budskap om betydelsen av broderskap och utbildning. Men vid sidan om en spännande kulturlektion och några spektakulära moves har vi sett alltihop förut.
Stomp the yard
Filmstaden. Regi: Sylvain White
Manus: Robert Adetuyi och Gregory Ramon Anderson. Foto: Scott Kevan. Musik: Tim Boland och Sam Retzer. I rollerna: Columbus Short, Meagan Good, Ne-Yo, Darrin Henson, Brian J White, Chris Brown, Laz Alonso med flera.
Filmstaden. Regi: Sylvain White
Manus: Robert Adetuyi och Gregory Ramon Anderson. Foto: Scott Kevan. Musik: Tim Boland och Sam Retzer. I rollerna: Columbus Short, Meagan Good, Ne-Yo, Darrin Henson, Brian J White, Chris Brown, Laz Alonso med flera.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!