Klavikordmästarens källarbygge

Cyklar man in på gården och lägger märke till en låg betongsarg och innanför den en diskret trappa, och tar några få steg nedåt, kommer man till en dörr, också den mycket anspråkslös.
Kanske hör man spröd musik, om man står stilla och lyssnar en stund. Eller så hörs små knäppanden och knirkande, möjligen ett lätt raspande.
Det är möbelsnickaren och instrumentmakaren Felix Wolff, som bygger på ett av sina två klavikord, som just nu står halvfärdiga på arbetsbänkarna i verkstaden.
Båda instrumenten är duvblå med dekorerade klangbottnar. Fyra oktaver med handgjorda tangenter tar upp ungefär halva instrumentens längd.

När Felix Wolff spelar på det instrument, som har hunnit få sina strängar, är musiken ljuv och romantisk. Den klingar gammeldags och förfinad.
Förutom konstruktionen av klanglådan, är det möjligheten att vibrera strängarna, som gör klavikordets klang så speciell.
Felix Wolff visar, genom att darra på tangenten i ytterst fina rörelser uppåt-nedåt, hur tonen skälver, som när en violinist låter sitt instrument sjunga och gråta.

Det känns märkligt att stå bland verktyg, träbitar och arbetsbänkar och höra toner som ger associationer till svunnen elegans och romantik.
- Det här är ett yrke i utdöende, säger Felix Wolff.
Han kan mycket väl vara en av de sista klavikordmästarna i världen.
- Det är en dyr hobby, säger han.
Han är pensionär, men av den sorten som fortsätter arbeta ungefär med detsamma som under yrkeslivet, fast nu som mer olönsamt, för att inte säga direkt dyrbart, intresse.
De två klavikord han håller på med är inte beställda av någon. Han hoppas kunna sälja något av dem, men det är inte alls säkert att det går.
- Sådär 50 000 kronor är ett instrument värt, säger han.
Skulle man räkna ut timpenningen, skulle den bli mycket låg. Särskilt om man räknade bort materialkostnaden. Det tar ungefär ett halvår att bygga ett instrument från grunden. Närmare 1000 timmar.

Felix Wolff är från början schweizare. Som ung arbetade han bland annat i Amsterdam och London, men hamnade till slut i Sverige. Under "resan" hit lärde han sig bygga orglar, cembalor och klavikord. Ett och annat instrument blev det också, till exempel en harpa.
I Sverige fann han Knivsta och Åkerman&Lunds orgelfabrik, där han arbetade en period.
- Men de sista tolv åren före pensioneringen arbetade jag på Musikmuseet i Stockholm, säger han och berättar att han byggt flera instrument som finns att beskåda på museet.
Klavikordets storhetsperiod inföll under 1700-talet. Bland annat komponerade Bach fantasifulla och känslosamma stycken för klavikord.
- Vet du att de bästa klavikorden byggdes i Sverige. Vi var faktiskt världsledande, säger Felix Wolff och gör sitt bästa för att föra traditionen vidare från sin källare på Kyrkogårdsgatan.

Klavikordmästarens källarbygge

I en liten källarlokal i det gröna huset på Kyrkogårdsgatan snett emot Musicum i Uppsala arbetar en man i ett utdöende yrke. Det är instrumentmakaren Felix Wolff.