Klaustrofobisk krigsthriller

Paths of Glory, Patton, The Deer Hunter, Apocalypse Now, Das Boot, Plutonen, Full Metal Jacket, Jarhead. Ja, listan kan göras lång över fantastiska krigsfilmer. Frågan är: finns det egentligen behov av fler och vad finns mer att säga? Kathryn Bigelow tycker sig onekligen ha ett svar när hon nu kommer med sin bästa film sedan Point Break.

I The Hurt Locker följer vi en bombstyrka i krigskaosets Irak. Här desarmeras allehanda bomber, spelas blodiga X-box-spel, lyssnas på Bush-hatande Ministry och köps dvd-kopior av irakiska barn. Motorn i dramat är enastående Jeremy Renner som med lite tur kan nosa på en Oscar i år.

The Hurt Locker repeterar många av krigsfilmens standardgrepp och element. Vad som är något nytt är att det var länge sedan jag såg ett så otroligt spännande och klaustrofobiskt bidrag i genren. Som åskådare tror man efter bara några minuter att en bomb kan brisera när som helst och man sitter konstant med andan i halsen. Barry Ackroyds dokumentära foto och Innis'/Murawskis vältajmade klipp förstärker den täta och effektiva dramaturgin.

Min enda invändning som HBO-fanatiker är att såväl berättande som tematik ligger väl nära den suveräna serien Generation Kill. För åskådare som följt Alexander Skarsgård som Iceman blir The Hurt Locker en bekant upplevelse. Men å andra sidan är det en rätt nödvändig igenkänning. Krigets absurditet är ett ämne som aldrig kan uttömmas helt. Och med glädje konstaterar jag att de kvinnliga regissörerna tagit kontrollen över denna annars manliga domän, här Bigelow och tidigare Susanne Bier med Bröder samt Kimberly Peirce med Stop-Loss. Det finns en framtid för genren även om jag hoppas att filmmediet en dag inte längre ska få mer material från verkliga krig.

Klaustrofobisk krigsthriller

Listan över fantastiska krigsfilmer kan göras lång. The hurt locker repeterar många standardgrepp, men det var länge sedan Hanif Sabzevari såg ett så spännande bidrag till genren.