Klaustrofobisk Dostojevskij i repris

I våras drog Uppsala stadsteater i gång ett projekt där man lät några av teaterns medarbetare testa egna idéer i ett antal mindre produktioner. En av föreställningarna som testades under våren var en monologversion av Dostojevskijs Brott och straff där Francisco Sobrado, just nu aktuell i Dennis Sandins fina uppsättning av Tre systrar, gestaltar den skuldtyngda mördaren Raskolnikov.

Jag såg föreställningen i våras och kan varmt rekommendera den när den nu spelas ytterligare några gånger i höst, med nypremiär i dag lördag. Inte minst är det Sobrados svettigt intensiva, mycket fysiska och expressiva tolkning av Raskolnikov som imponerar. Här förvandlas Salongens lilla scen till en kokande ångestkammare, eller för att tala Dostojevskij-språk, till ett källarhål där Sobrados Raskolnikov i paranoida samvetskval långsamt bryts samman.

Och bara att lyckas koka ner Dostojevskijs jätteroman till en och en halv timme teater är något av en bedrift i sig. Detta är en febrigt klaustrofobisk Brott och straff, väl värd en nypremiär.