Uppsala med omnejd har ju en hel drös med duktiga musiker, om nu någon skulle ha missat det. Och album gör de med ojämna mellanrum. Lite jämnare är det mellan eminente gitarristen Mats Bergströms utgåvor och nu är det dags igen. Hans dubbelalbum "Sei solo" innehåller partitor och soloverk av Johann Sebastian Bach som transkriberats för gitarr. Albumtiteln är dubbeltydig: den kan betyda "sex solon" eller "Man är ensam". Bach hade just blivit änkling 1720 när han gjorde klart dem. Bergström visar ännu en gång vilken skicklig musiker han är och det är riktigt njutbart att lyssna på det hela. Bach brukar göra sig bra på sex strängar, och så även här.
Uppsala Kammarsolister tillhör det yppersta av stadens ensembler och "Tendresses" motsäger inte det. Här spelar kvintetten musik av numera ganska okända Åke Uddén. Denne hade en självironisk sida och skrev om sin "Stråktrio": "när farfar får höra den gör han mig arvlös". Vet inte hur det gick med det men musiken är absolut väl värd att lyfta fram igen, både den instrumentella och den vokala. Albumet har sitt namn efter en sångcykel där mezzosopranen Charlotte Hellekant sjunger texter av Pierre Louÿs. Som helhet ett spännande kompositörsskap fenomenalt utfört.
Det måste vara ett hästjobb att försöka sticka ut bland Uppsalas många körer. Uppsala Vokalensemble under dirigenten Sofia Ågren lyckas dock bra på albumet "Urverk". De vågar sig på helt nyskriven musik och lyckas pricka rätt. De här tre kompositörerna verkar ha skrivit direkt för kören, de sätter det hela så sömfritt. I Emil Råbergs folkmusikaliskt anstuckna "Approximately four improvisations" medverkar även Jesper Eriksson på saxofon. Både Maria Lithell Flygs "Andas den ut ur mitt bröst" och Martin Q Larssons "Hundra tusen miljarder" görs i suggestiva körarrangemang som visar gruppens kapacitet.
G F Händels "Messias" tillhör de ofta spelade verken när det lackar på mot jul. Uppsala Domkyrkas Flick- respektive Gosskörer gör det i Tim Sharps arrangemang under ledning av Margareta Raab på "Messias för unga röster". Det är onekligen en annorlunda upplevelse att höra den välkända "Halleluja" i den här tappningen. Snyggt jobbat!
Jag upphör aldrig att imponeras av svenska skivbolaget BIS. det kommer en både strid och stark flod av utgivningar, och många gånger av det överraskande slaget. Senast ramlade "The cello in wartime" där suveräne Steven Isserlis spelar på ett slags hemmabygge som var vanligt under första världskriget då man inte fick tag i riktiga celli. Och han lyckas få den att klinga riktigt skönt när han spelar Debussy, Fauré, Webern med flera tillsammans med pianisten Connie Shih.
Han spelar också Saint-Saëns "Svanen" fint. Den finns med också på unge och duktige cellisten Gabriel Schwabes album "Works for Cello and Orchestra" liksom kompositörens båda konserter för cello och orkester (Malmö Symfoniorkester. Prisvärt utgiven i Naxos lågprisserie.
Jag ska inte säga att det är vetenskapligt bevisat men ganska troligt: man kan inte få för mycket av Bach. Som tur är så är han inte minst "big in Japan". Bach Collegium Japan under ledning av Masaaki Suzuki gör magnifika tolkningar av dennes "Musikalisches Opfer".
Lyssna också på halsbrytande solostycken av Niccolò Paganini utförda av violinisten Sueye Park op "24 caprices for violin solo" och fint flöjtspel av Sharon Bezaly med hjälp av pianisten Vladimir Ashkenazy när de spelar Franck, Fauré och Prokofjev.
Mer utsökt violin kan man höra på "Amanda Maier - Volume 2" där Cecilia Zilliacus spelar musik av denna härliga tonsättare som begravdes i dåtidens patriarkaliska strukturer. Pianisten Bengt Forsberg och sopranen Sabina Bisholt bidrar också starkt till det lyckade albumet. Lyssna för all del på förra albumet också!
En annan svensk tonsättare från förr som är värd att lyfta fram då och då är Adolf Fredrik Lindblad, tidvis bosatt i Uppsala. Oskar Ekberg spelar ett urval dennes pianostycken på "Selected Piano Pieces". Det är oftast romantiskt anstuckna miniatyrer som visar en både begåvad kompositör och exekutör. Lindblad hade humor också, det visar sig i att ett stycke heter "Tandvärksfantasi", hmm, musiken låter bättre än titeln dock, som tur är.
Om man inte kan få för mycket av Bach så gäller det en annan favorit också, Claude Debussy. Kristina Svanberg spelar några av hans skönaste låtar på sitt nya album, bara att sjunka in i. ..