Klassiska tapas på Musicum

I tisdags bjöds det på kammarmusik på Musicum. Det var 11 medlemmar ur Kungliga Akademiska kapellet och en sångerska som i mindre ensembler framförde mestadels utdrag ur verk av nio tonsättare. I det varierade programmet förvånades man dock en smula att de unga kapellisterna nästan uteslutande spelade musik skriven före 1900. Endast Alan Ridout fick representera vår tids musik. Varför inte prova på till exempel Hindemith med olika besättningar under någon av de återståendemånga konserterna i vår? Gärna också med blåsare!Som inledningsmusik hade de fem stråkmusikerna Alison Hurst, Oskar Fasth, Maria Eriksson, Christina von Döbeln och Tom Taylor valt två satser ur Mozarts mest betydande serenad Eine kleine Nachtmusik. Medryckande spel med härligt stöd av kontrabasen Taylor, kvällens allt i allo.Franz Anton Hoffmeister, som hade en mycket stor och varierad produktion, var samtida till Mozart och Beethoven. Elodie Gaudet, viola och Tom Taylor framförde första satsen ur violakonserten i D-dur. Gaudet hade god teknik i det krävande partiet, tonbildningen är dock inte på samma nivå — ännu. Taylor gav gott stöd på den tyvärr ostämda flygeln.Fredrik II av Preussen (1712—1786) var inte bara en god flöjtist, han skrev också mycket musik för sitt instrument. Hans samtida Giuseppe Sarti skrev mässor, oratorier och framför allt operor, men tydligen också flöjtsonater. Indra Strautmanis, flöjt, och Anja Strautmanis, cello, gjorde det bästa av den ganska profillösa musiken. Lite mera vibrato skulle göra Indras flöjtton mer levande.Så följde den kända romansen i f-moll (1877) av Dvorák, inkännande tolkad av Sietske Schotanus, violin, och Tom Taylor, piano.Efter paus kom kvällens enda vokala inslag: Anna Maria Cars­tensen, alt, och Tom Taylor, cembalo, gav en kultiverad och opretentiös tolkning av Eia Mater, fons amoris ur Pergolesis Stabat Mater, fullbordat strax före hans förtida död 1736.Brahms tyckte ofta att han komponerade i skuggan av Beethoven. Det märks även i hans första cellosonat, e-moll (1862/65) som påminner om Beethovens A-dursonat, opus 69. Emil Hammar tog väl vara på de kantabla passagerna i första satsen, där instrumentets låga, mustiga register excellerar. Han var kvällens behållning bland stråkarna — ett löfte! Lyhörd partner vid flygeln var Tom Taylor.Engelsmannen Alan Ridout, född 1934, torde vara en ny bekantskap för de flesta. Han har skrivit operor, kantater, sex symfonier och kammarmusik. Ur hans tredje stråkkvartett fick vi höra Sietske Schotanus, Camilla Jansson, Elodie Gaudet och EmilHammar spela Passacaglian, en sträv och introvert sats som inte berörde nämnvärt.Då var det betydligt roligare att höra konsertens final, där de fyra nämnda stråkarna också tog sig an Allegro moderato-satsen ur en av Haydns allra sista och bästa kvartetter, opus 77:1 (1799).Kvällens rikhaltiga meny gav mersmak. Nästa serveringstillfälle blir tisdagen den 18 april.