En del kan växa fast i ett rollfack. Så är nästan fallet för Daniel Radcliffe, som bokstavligen vuxit upp i filmrollen som trollkarlslärlingen Harry Potter. I denna film, när han ska visa vad han duger till som mer mångfasetterad skådespelare, har han fötterna tryggt kvar i den övernaturliga brittiska myllan.
Handlingen i The Woman in Black utspelar sig under den viktorianska tiden, slutet av 1800-talet. Daniel Radcliffe spelar en ung advokat, som är änkling och han har en fyraåring att försörja. Sorgen efter hustrun är stor och förmågan att arbeta och betala räkningar är inte på topp. Då får han i uppdrag att reda ut det efterlämnade arvet på Eel Marsh House.
När han anländer till den intilliggande byn möts han av fientlighet från byborna. I synnerhet när han berättar om sitt ärende.
Huset är verkligen fantastiskt, ett riktigt spökslott. Redan läget som gjort för hemsökelser. Vägen dit är bara farbar när det är lågvatten. Dimman ligger ofta tät omkring det och i trädgården finns självfallet en liten gravplats med namnen på husets tidigare boende på korsen.
Inomhus är det gamla möbler, prylar och gåtfulla fotografier. Allt är täckt av ett lager damm. Det mesta vittnar om forna luxuösa dagar.
Naturligtvis är huset hemsökt. Spöket är en kvinna som vill hämnas å det gruvligaste på byns innevånare. Och allra mest vill hon åt den som är i huset.
Fast det dröjer ett bra tag innan vi får reda på hur det hänger ihop. Länge sitter åtminstone jag och irriteras över varför advokaten helt enkelt inte frågar i byn om husets historia. Men inga sagor blir väl berättade om rätt frågor ställs från början.
Filmen bjuder ändå en hel del ljuvlig viktoriansk skräck, och rysliga ögonblick. Den har rötter i Edgar Allan Poes och Charles Dickens berättelser, och filmmakarna har snott friskt ur i systrarna Brontës romanstoff om galna kvinnor på vinden. Fotot är fantastiskt, varje bild tycks rymma åtminstone en hemlighet som väntar på att avslöjas.
Ljudeffektavdelningen jobbar dock för övertydligt och bullrigt. Publiken får ljudliga varningar före det ska inträffa något otäckt. Just därför blir det sällan så skrämmande egentligen. Det är en traditionell spökhistoria och den blir därför tämligen förutsägbar. Men snygga bilder är det. Och faktiskt gnager sig slutet kvar i sinnet. Vad betyder det egentligen?
Film
[Kaja3]
The Woman in Black
Filmstaden
Regi: James Watkins.
Manus: Jane Goldman, efter en roman med samma namn av Susan Hill.
Foto: Tim Maurice-Jones. Musik: Marco Beltrami. I rollerna: Daniel Radcliffe, Ciarán Hinds, Janet Mc Teer, m fl.