Premiären för Tomas Andersson Wijs och Helen Sjöholms miniturné spred värme i den kyliga sensommarkvällen. Konserten börjar där samarbetet började: med Tomas Andersson Wijs tolkningar av några Billy Joel-låtar som Helen Sjöholm häromåret sjöng in på skiva. De båda artisternas kärlek till Billy Joel gjorde att de fick upp ögonen för varandra och Tomas Andersson Wij ville faktiskt ha med Helen Sjöholm i sitt teveprogram "Tomas Andersson Wij spelar med...". Till tittarnas besvikelse blev programmet aldrig av. I stället bestämde sig duon, till några väl valda orter i Sveriges stora glädje, att som alternativ göra det live.
Helen Sjöholms glasklara röst skär som en värmestråle genom den kyliga sensommarkvällen, och Tomas Andersson Wijs röst lägger sig som en varm filt över Parksnäckan. Trots kylan har en stor och påpälsad publik, här syns både vinterjackor, vantar och mössor, tagit plats i Parksnäckans bänkar. Några har tunnare kläder och huttrar under mönstrade fleeceplädar och uppfällda kragar. Men för den här konserten är det faktiskt värt att dra på sig frusna leder och en lättare förkylning.
Det är en otroligt välrepeterad föreställning, både vad gäller musiken och det till viss del platsspecifika mellansnacket. Samtidigt är både Helen Sjöholm och Tomas Andersson Wij folkkära underhållare som vågar gå utanför manus, och de gör det med självklarhet. Man får verkligen för sig att de står där och är personliga med publiken. Det ömsom roligt och ömsom allvarligt. Ibland är det faktiskt lite sorgligt också. Här finns flera röda trådar som hålls ihop av både mellansnacket och låtarna, och en av dessa trådar är historien om en landsbygd som sugs ut och avbefolkas.
Duon flankeras endast av ytterligare två musiker och scenen känns först lite tom. Men tack vare fantastiska musiker och många anekdoter, där flera artister nämns, känns det stundtals som om scenen är full med figurer från den svenska artisteliten. Och när det äntligen blir dags för duetterna, som består av ”Du måste finnas”, ”Ett slag för dig” och ”Varje sår söker ett sår”, låter det som om hela Benny Anderssons Orkester har tagit plats på scenen. Om Helen Sjöholm och Tomas Andersson Wij någonsin får för sig att sjunga in och släppa en duett är den garanterad en förstaplats på Svensktoppen.
Efter duetterna drar sig artisterna tillbaka, men de är snart uppe på scen igen för extranumren. Och just i Helen Sjöholms fall är det ett extranummer som många i publiken har väntat på. Tidigare var hennes signaturlåt ”Du måste finnas” från musikalen ”Kristina från Duvemåla”, men sedan succén med filmen ”Så som i himmelen” är det ”Gabriellas sång” som publiken förväntar sig. Samtidigt vill jag påstå att Helen Sjöholms röst är som vassast i ”Så vände vinden”, och när det gäller Tomas Andersson Wij är det den sprillans nya låten ”Avsändare okänd”, en låt han beskriver som ”en psalm för agnostiker”, som är hans bästa nummer. Men det är duetterna som kompenserar för de frusna lederna och förkylningen.