Robotar är väl också människor, eller? Flera filosofiska frågor ställs på sin spets när levande skådespelare gestaltar automatiserad materia, så kallade hubotar, i denna science fiction-serie. Går känslor och minnen att föra över från de som än gång levt till hubotarna? Går det att hålla av hubotar eller kloner, som är lika våra anhöriga som vi vet är döda? Och än mer komplicerat blir det i denna andra omgång när hubotar utger sig för att vara människor och tvärtom och i båda fallen blir omgivningen lurad. Gränserna flyter ut i en mörkare bild av existensen.
Det finns ett "jaga-tema" som skapar thrillerstämning. Flera av robotarna letar runt efter en kod som ska göra dem "fria". Några av dem, som Marie Robertssons hubot Bea, är våldsamma i sin jakt och självfallet helt okänsliga för vad de ställer till med bland de mer dödliga människorna.
Nu ökar också den politiskt färgade spänningen då unge Kevin, spelad av Fredrik Silbersky, engagerar sig i organisationen Äkta människors ungdomsförbund. En sammanslutning som ger obehagliga associationer till någon nyfascistisk rörelse.
Ja vad är en människa och vad är egentligen mänskligt? Blandningen av existentiella frågor förklädda till underhållande spänning kittlar åtminstone mig. Och skådespelarna är utmärkta, både de som spelar articifiellt slätansiktiga robotar och de som spelar människor i olika samhällsklasser. För att vara svenskproducerad tv-spänning är det riktigt bra och välgjort. Även om inte riktigt alla seriens infall och förutsättningar är lätta att svälja så går det ned ändå, tack vare att det är så välpaketerat.
Första omgången har skördat priser, bland annat vunnit tv-branschens mest prestigefyllda Prix Italia. På söndag kväll startar andra säsongen av denna svenskproducerade tv-serie, "Äkta människor", i SVT 1. Men redan under fredagskvällen kan de två första pinfärska avsnitten ses i SVT play från klockan 21.00 för de som inte kan bärga sig.